år nog lycklig, aft kunna meddela Ed. Exellens den glada underrättelsen att Drottningens truppar in: ryckt i Lisabon. Detta skedde efter en träffning på wenstra stranden af Tajo, hwarest Hertigen af Terz ceira fullkomligt slog de fiendtliga trupparne under Tellez Jordaos befäl. För att utan dröjsmål lem na Ed. Er, del af denna högst wigtiga underrättelse, afsänder Amiralen i största hast ett ångfartyg, och iag har derföre blott tid att skrifwa dessa få rader lod) att tillägga, att eskadern i detta ögonblick uns der salutskott från skansen S. Juliao ankommer för Lisabon och att Drottningens ärorika fana swajar på skansen S. Gcorgio. Resten af rebellernes trup: par, som ännu warit i stånd att förena sig, har aftägat till Campogrande och tager fin riktning, fom jag förmodar, mot Cabeza. Jag försäfrar Ed. Er., art jag mer ån någonsin är böjd att anstränga lla mina krafter, för att motswara det fynnerliga örtroende, fom H. Maj:t wisat mig; men jag fan likwäl icke underlåta att påyrka dess snara hitkomst, Or att lätta mig från en börda fom så mycket dfwerstiger mina krafter. Hertigen af Palmella. — Redan d. 26 om aftonen lemnade D. Pedro Operto och inskeppade fig i S. Joao på ångfartyget Britannia direkte till Lisabon. Han åtföljdes af åtskillige af fina Ministrar och en frit af omring 50 personer. Förut hade han öfwerlemnat I — Till d. 27 om aftonen hade Bourmont icke åtit göra något nytt angrepp på Oporto. Man åg från denna stad Miguelitiska truppar gå öfwer ill södra stranden af Douro, och slutade deraf, att elägringen af Oporto blifwit upphäfwen. J alla all trodde man, att den fiendtliga makten, hwilken edan måste wara underrättad om det fom förefalit i Lisabon, skulle finna fig föga böjd, att wåga tt nytt angrepp på Oporto. — Man finner flera privata bref i Londonska idningarne, hwaraf äfwenledes upplyses, att folket Lisabon d. 24 om morgonen uppbrutit fängelserna ch derwid, öfwerlemnade åt sin förbittring, mör: dat några menniskor. Men sedermera war lugnet terställdt. (B. H.) Lisabon d. 24 Juli. Den 24 Juli har folket stor mängd, fritt från allt inre och yttre infly: Tande, utan tvång, emedan staden år öfwergifwen f trupparne, samlat fa i Senna ädla och troana åwäl civila fom militära befälet åt Gen. Saldanha. Peter IV, såsom dess lagliga Drottning, för hwil: fen folket år beredt att utgjuta den sista blodsdrop: pen, såsom alla trogna Portugiser alltid äro beredde ett göra för fin lagliga suverän, och har till ur: fund häraf denna akt blifwit uppsatt och af alla närwarande undertecknad. (Härefter följa tusende underskrifter.) (B. H.) Konstantinopel d. 10 Juli. Det berättas, att Grefwe Orlow redan erhållit en ny wigtig miss sion af fin Suverän. Man wet, att han i senare åren af Ryska kabinettet ofta blifwit brukad såsom underhandlare. De hår of honom ledda underhands lingarne fordrade ostridigt mycken diplomatisk takt och fast karakter, egenskaper, hwilka han tyckes i hög grad äga. — Från Grekland har man de gla: daste underrättelser. Det fullkomligaste lugn år rådande, och landtmannen sysselsätter sig ifrigt med jordens odling; äfwen börja de förmögnare flag: serna redan att finna smak för CEuropeiska foder och beqwämligheter. Portens förhållanden till Grek: land äro wänskapsfulla, och hafwa isynnerhet förs bättrat fig efter det olyckliga kriget med Mehemeds Ali. Porten synes fatta förtroende för Grekerna och ide mera anfe dem fåfom rebelliffa underfåter, utan räknar till och med på deras bistånd, om nöden få frulle fordra, (H. C.) Från Egypten i Juni. Rykten äro i om? lopp, att allwarsamma misshälligheter utbrustit emellan Egyptiska armeens chefer i Syrien och Fanit: scharerne i Aleppo. Dessa hafwa för Jbrahim uns derlättat eröfringen af Syrien, emedan de efter Des ras forpe upplösning i Konstantinopel swurit Por: ten ett dödligt hat, och emedan de wäl wisste, att Sultanen, om han hade wunnit kriget, skulle tillintetgöra de förmåner, hwilka de hittills bibehållit och sålunda beröfwa dem den stora inkomstkälla, fom deraf härflutit. De hade förr uteslutande mos nopolium på alla lifsmedel i Aleppo, men Paschan är icke böjd att tåla andra monopolister jemte sig, och deraf härflyter twedrägten. Syrien är ett land lätt att eröfra, men swårt att regera; ESberifers nas och Janitscharernas ömsesidiga hat, äfwensom Muhammedanernes, Drusernas och Maroniternas religionshat förskaffar hwarje fiendtlig armee, som beträder Syrien, genast ett stort parti i det inre AF landr-monAKA.— ke mV 25