OR 20 -— 3 PYRET NINJJVVV PP 9 subsidier från utlandsta aristokrater, hwaraf en stor del i redbara penningar bragtes i land i Viana, hwilket Sartorius hade skolat och kunnat hindra, om han i stället att ligga för Vigo, hade kryssat i sjön och blockerat kusten. Resten införde en wiss Baron, som ucgifwit fig wara agent för de apos stoliska hofwen, i Londonska werlar tillsLifabon. Andra påftå att hela beloppet utgör blott 48,000 P. St., hwilka blifwit anskaffade genom lån på de i Paris pantsatta Portugisiska kronjuvelerna. — Don Pedro befinner sig mycket wäl, är munter och full af hopp. — De Engelska autoriteterne fe icke gerna, att få många Franska soldater och nu äfwen Polackar hitkomma, emedan alla missnöjda fran hela Europa samla sig här, och torde slutligen tilläfwentyrs blifwa swåra att fördrifwa från Pors tugal, hwilket alldeles icke harmonierar med Engel: fra politiken, fom anser detta land såsom en quafiz foloni. J går afton landsattes en betydlig mängd förråder. Spekulationer i mjöl, fött, fisk och ans dra lifsmedel gifwa en ren winst af 200 procent, churu den nattliga landfåttningen wid S. Joao da Foz och transporten till staden äro förenade med stora omkostnader och tidspillan. (H. C.) London d. 14 Juni. Wi hafwa underrättelse ser från Lisabon af d. 6 och från Oporto af d. 8 dennes. Den Carlos hade oförmodat aflägsnat fig från Lisabon, och det het i början, att han förklädd begifwit sig till Spanien, för att der spela Ser tiginnans af Berry rol; derefter berättades det, att ban afgått till Coimbra, för att hafwa en sammankomst med Don Miguel, fom med fina fys firar den 4 dennes afreste dit från Braga. En Spansk fregatt skall redan i 40 dagar (till den 1) hafwa wäntat, för att föra D. Carlos med familj till Civitavecchia, och en Engelsk brigg skulle tupp: taga hans swit och effckter, som redan woro förda från Cintra till Ajuda. Den Spanske Gesandten fattade misstankar om connivents från D. Miguels regering och fall hafwa öfwerlemnat en protest. D. Carlos gemål od) barn woro ännu i Cintra ; ätskilliga kurirer woro afsända till Madrid. Nå gra betwifla att D. Carlos år i Coimbra, men förs mena att ban undkommit på annat håll. — Markisen af Palmella, Kapten Nanjer och fet rättelse, att Engelska och Franska regeringarne blott wänta på en seger af de konstiutionelle, för att förklara fig för deras sak. — J Madrid skall råda mycken jäsning, och regeringen befarar en protest of Biskoparne d. 20 dennes. (B. H.) — HS2 —— Strödda Underrättelser. Björnleken. Uti sydwestra Rysslands skogar finnas björnar och wildbi i rik mängd. Björnens begår. efter honung år känd. Detta har gifwit Liffländska Adeln anledning till ett tidsfördrif, eget i sitt slag. På dess borgar uppfostras unga björ: nar, fom hos dem utgöra ett flags lyx. Dessa lössläppas understundom för att trakteras med ho nung, hwilket tillgår på följande fått: En sior katt inneslutes uti en fjärding med ett hål, få stort, att katten kan sticka ut fin tasse. Fjerdingen dfwerstrykes med honung och ställes inom den fåkal: lade palkan, en stängel af plankor, hwaraf deras hus omgifwas. nu björnen släppes lös och luktar honungen, begifwer han sig genast till fierdingen för att smörja sig. Men under det han slickar den, klöser katten hans tunga, så ofta denna passerar bålet. Detta oaktadt fan han icke lemna sin läckerbit, men retas slutligen af kattklorna, hwars werksamhet tilltager i samma mån fom Fats tens räddsla för bullret, rullningen och nallens åppnade gap. J sin wrede fattar omsider björnen fierdingen, med tassarne, och mill kramma den fönder mot sitt bröst i fin raggiga famn; men detta lycfas icke, hwarföre han börjar kasta den i luften. Härmed fortfarer han få långe fjerdingen håller. Andtligen går den sönder, och nu får kaften betala fina smekningar mellan nalles klor och tänder. Då den Turkiske ambassadör, Porten förlidet år fkringsände till ätskilliga Europeiska hof, Namik Pascha, besökte Berlin, och af regeringen beordrade perfoner ledsagade honom till beffådande af stadens märkwärdigheter, förde man honom äfwen till arsenalen, der man hade den bespnnerliga uppmårke samheten att, bland annet, äfwen wisa honom nycklarne till Adrianopel, dem Paskewitsch från fi sia kampagnen mot hans landsmän, hemfört fom trofe, och dem höga wederbörande haft den furidfa artigheten att förära konungen af Preussen, i hwars band deras wärde och egenskap af trofe äro allde les förlorade, emedan hwarken Högstdensamme eller någon af Def glorwördiga fäder någonsin wa rit i handgemäng med Turkarne. Namik Pascha råkade likwäl icke ett ögonblick i förlägenhet öfwer egenheten af denna kompliment. Med mycken wår: dighet och skarpt allwar yttrade han blott: IRi hafva också många sådana nycklar till eröfrade städer, men wi hafwa den belefwenheten att icke