till det såkallade Cortes, hwilta VINER CCG Burgos, skola ha yttrat betänkligheter, men genaft blifwit förwista från Madrid. (S. C.) Konstantinopel d. 10 Maj. Sedan postens afgång d. 25 April hafwa Egyptiska angelågenhes terna närmat sig dess slutliga afgörande. Genom förläningen af Paschalikatet Syrien åt Mehemeds Ali hade Jbrahim sawida blifwit tillfredsställd, att han anordnade sina truppars återmarsch, och fås ledes offentligen ådagalade, att han anfåg de mås fendtligafte punkterna af en förlikning med Porten såsom uppfyllda; dock fortfor han icke dessmindre att anhålla om förläningen af distriftet Adana åt honom (Jbrahim), och lät, då swårigheter i detta afseende å ttomanniska regeringens sida uppstodo, sina truppar åter göra halt. Då nu Jbrahim upp: ställde denna begäran till Porten uti en bedjande och undergifwen ton, och denne sistnämnde ide ans såg rådligt att för detta enda distrikts skull sätta frukterna af de förutgångne långt wigtigare fonz cessionerna på spel, så bestöt Sultanen, efter många of Turkiska ministåren hållna rågplägningar, att willfara Jbrahims böner, och förläna honom med detta distrikt fåfom Muhassil (förwaltare) mot ett bestämdt arrende. Efter detta Storherrns beslut, och sedan MebemedzAli redan offentligen i Alexanz dria firat fin förlikning med Porten, står ingenting mera i wägen för Egyptiska trupparnes återmarsch från Lilla Asien, och man år berättigad till det hopp, att fnart fe lugnet i detta sedan långre tid af alla flags stormar skakade rike återställt. — D. 19 Maj. De från Kiutahi a ingående underrättelser äro ganska tillfredsställande. Porten har den 15 dennes erhållit de första depescherna från den dit afsände Gmin-Effendi, hwilken beråts tar, att Fbrahim-Pafbha med den lifligaste tac samhet emottagit Ferman, hwarigenom Sultanen ät honom på arrende öfwerlåter distriktet Adana, och förklarat att han genast skall låta fin armee anträda återmarschen. Emin-Effendi skall derjemte hafwa insändt trenne skrifwelser från Ybrahiun-Pas scha, hwaraf en i de mest underdåniga och wörds nadsfulla uttryck till Sultanen, den andra till Stor: visiren och den tredje till FevogiAhmed:Pafha.— Allt beråttigar således till den förmodan att freden A At således knappast wara lingar, hwari Porten befunnit sig. (H. L.) Wien d. 30 Maj. Enligt handelsunderråttels fer har peften utbruftit i Albanien. (B. H.) Triest d. 30 Mai. Med ett från Smyrna efter 19 dagars segling hitkommit fartyg förmäles, att 15 Franska krigsskepp då wisat fig wid dermwaz rande hamn. Wid Vurla observerades 2 Franska linjeskepp och 3 fregatter, wid Kalaburun i 4 linje: skepp och 1 korvett af samma nation. — Ryska flottan wio Konstantinopel år 25 segel stark, hwars ibland 10 linjeskepp och 5 fregatter. — 3 Mexanz dria war flottan i begrepp att utlöpa; de fredliga ryktena bibehollo sig likwäl. (B. H.) Holland ech Belgien. En i Allg. Zeit. mede delad skrifwelse från Berlin af d. 30 Maj befråf: tar underrättelsen, att underhandlingarne angående Holländsk-Belgiska angelägenheterna skola framdeles föras i Berlin. Den nyligen från Wien till Ber: lin afsände utomordentlige befullmäktigade, Friherre Binder-Kriegelftein, skall öfwerwara den nya fon: feransens första sammankomster och derefter afgå till Haag, för att närmare underhandla med Kos nungen af Holland, fom nu skall hafwa återkallgt Syr Dedel från London. (Dagen.) gerviska gränsen d. 26 Maj. Furst Mir losch träffar stora anstalter, för att afwärja ett angrepp af Bosnierne, hwilket han dagligen tyckes förwänta. Han har icke blott serdubblat sin lifwakt, förut bestående af 1600 man, utan äfwen försedt den allmänna konskriptionen med wapen. Å sin sida skola Bosnierne hafwa sammanbragt en betyds lig stridsmakt, och öfwerenskommit med Albaneserne om sättet för deras förhållande. Servierne torde sina farliga fiender wuxna, och det heter äfwen, att Furst Milosch wändt sig till den Kejserl. regeringen och anhållit om deg skydd i fall nåden så fordrar. Huru wida detta torde lemnas honom, Fan ite bestämmas; emellertid Haf: wa Servierne på sednare tid förwärfwat fig mycket förtroende, och man har anledning förmoda, att grannstaterne icke skola med likgiltighet anse ett ing fall of Bosnierne, utan widtaga åtgärder deremotg K FTurkär tikets redan dessutom Nod