drag af Franska regeringen hafwa kommit till Ava porto, — Här i London äro rykten i omlopp, att D. Migucls armce upphäft belsgringen af Oporto od) dragit fig tillbaka till Coimbra, (H. C.) Paris d. 30 April. Wåra tidningar innehålla i dessa dagar ganska många rykten och uppgifter rörande Orientaliska angelägenheterna och de diplomatiska underhandlingarne öfwer detta föremål, och wår regerings politik angripes häftigt äfwen af de moderata journalerna. Man erfar att depescher blifwit med största skyndsamhet skickade efter Hr Et. Aulaire, och att man genom Österrikes bemeds ling hoppas tillwägabringa en kongress. Grefwe Pozzo di Borgo hade täta samtal med Konungen, och man tror, att Amiral Roussin ofördröjligen blifwer återkallad. Äfwen J. des Debats skildrar Ryska interventionen såsom förderflig för Ottoman: niska oafhängigheten, och yttrar den åsigt, att alla Europeiska regeringar böra waka öfwer följderna af en så wigtig händelse och i nödfall förebygga den deraf uppkommande fara. (H. C.) Schweitz. De till Schweitz utwandrade Po lackar hafwa till Landtdagen ingifwit en böneskrift, hwari de ansöka Tells och Winkelrieds wärdige ef: terkommande om frihet, beskydd och gästfrihet. vunder det Fransta folket, heter det i böneskriften, städse i oss såg lemningarne af den Heliga folkftapens förtruppar, lyssnade deremot Franska regeringen, fom likwäl står i skuld hos folksuveräniteten för sin upprinnelse, till wåra fienders fordringar, behandlade oss som fiender till all samhällsordning och fordrade af, de Deputerades kammare undan: tagslagar med afseende på oss. Således åro-rPolackarne i Frankrike blott Mafwar? o. s. w. För de Pelska gästernes förplägning i Schweitz tills widare äro anstalter widtagna; men hwad man ämnar göra för dem i framtiden, derom war man ännu icke öfwerens. J diskussionerna häröfwer slutade Fanton Luzerns fullmäktig sitt föredrag med följande märkwärdiga ord: Å det jag kastar en blick på det hårda öde, som träffat desse olycklige flyktingar och den nation, som de tillhöra, uppstiger omillbor: ligt hos mig den tanke, huru förskräckligt de nattoner måste plikta, som hafwa öfwerlemnat sig till en okucklia twedråat och aenom lånawariaa inbördes — —— Strödda Underrättelser. Behållningen af den på Kongl. Operan i Stod: holm till förmån för Hir Djurström gifna repres sentationen uppgick till 780 R:dr Banko, hwilka med posten blifwit honom tillsände. Når dans är uttrycket af glädjen, få hörer wintren 1833 otwifwelaktigt till dem, hwarunder Parisarne mest hafwa roat sig. Man skulle icke tro att så många balar blifwit gifna sedan den 1 Januari, som werkligen skett. Under de tre mecc: forna fom föregingo Fastan, gafs en enda natt 2000 balar och från Nyårsdagen detta år hwarie natt från. 500 till 1500, få att man med säkerhet kan påstå att 1000 balar blifwit gifna hwarje natt från Nyår till d. 49 Februari. Således får man för dessa 50 dygn en summa af 50,000 balar. Wille man till winterbalarna räkna dem fom gåfwos från November förra året till Nyår, och dem fom gåt: wos i Fastan, få skulle räkningen fördubblas. Ryslig werkan af rusighet. Edvard Gas mon, Låkare i Manchester, er allmänt aktad, i sitt enskilda och offentliga lif oförwitlig man, med stor praktik, en följd ef erkänd sticklighet i tin konst, sitter nu fängslad i nämnde stad och torde möjligen innan fore ännu dyrare få plikta för ett ögonblicks förwirring. — Söndagen den 26 Mars Hade han tillbragt i gladt sällskap, der glasen friskt anlitades, Sent på aftonen, då de fleste bordkamraterna res dan aflägsnat fig och Doktor Ganron, temligen dfwerlastad, nästan ensam war qwar på det Mårdss hus der han med fina wänner tillbragt dagen, bad han wärden skaffa sig en wagn att åka hem uti, emedan han sjelf kände sig något oförmögen att anständigtwis transportera fig hem. Hans begåran efterkoms. Han hade redan upphört att dricka och wäntade blokt, ännu någorlunda redig, på Mage nens ankomst för art begifwa sig bort. Emellertid började drufwans safter allt wåldsammare operera i hans hufwud; från att wara stilla och tyst, blef han oregerlig och stormande. Han drog upp en laddad pistol och skröt med att han kunde skjuta hwem han wilter. Man rådde honom att hålla fig stisla, men detta brott uppretade honom; han lade ändtligen an på en aktningswärd borgare, H:r Fletcher, smed fill profession, fom händelsewis war nÄrz warande. Denne fatt helt obekymrad med hbufvus det lutadt mot handen då skottet lossades af Ga: mon. Kulan gick igenom arelbladet in i lungan NR LR Ra CO(YVYV AN. — 22