m s—:S..twws— —.FThuaäe— Jnrikes NRyheter. Falu n d. 25 Febr. Uti den trakt af Stora Kopparbergs grufwa, som är belägen under den sakallade Carls flyft, inträffade nästlidne Fredag, den 22 i denne månad, åter ett rag, hwilfet, börs jadt på eftermiddagen, något efter midnatten upps hörde med ett fort fall utefter stöten eller gruf: wans dagöppning. Åtskilliga af de tomma rum, som i följd af 1831 års ras i samma del af: gruf: man uppkommo, ansesderigenom hafwa blifwit fyllda, utan att likwäl ännu kunnat undersökas i hwad mån sådant skett. — Ehuru denna tilldragelse icke lärer wara synnerligen inwerkande på tillftån: det i grufwan och såsom sådan förtjent af någon upp: märksamhet, har den likwäl bort omnämnas, för att säledes motwerka de förstorande rykten om dess beskaffenhet och följder, hwilka möjligen torde blifwa gångfe. (Poftz och YSnrifes-Tidn.) -Umeå d. 13 Febr. Den 3 sistl. Fan. tilldrog sig på Holmön följande olyckshändelse. En Bonde, Jon Nilsson, begaf sig tidigt på morgönen med häst och foderskrinda att ifrån skogen hemföra hop: samlade gamla myrstackar och skogsröta, för att begagna till gödselämne. På återwägen stjelpte lasset öfwer honom, så att han blef liggande derunder utan att funna undkomma, och förblef han i detta läge ett helt dygn, innan folk, som gått att soka honom, träffade stälet. Man missleddes nemligen först af den förmodan att han bade farit utåt skärgården att lägga ut ryssjor. Då han igenfanns war han ännu wid lif och hemfördes genast, men kunde dock ej räddas, oaktadt han hade en Sanska stark kroppsbyggnad, utan afled 3 timmar derefter. — Han hade under hela tiden legat med bröst och mage emot den islupna marken. Med tillhjelp af en trädsticka hade han, uti det Ofivere liggande jordlasset, gjort en urholkning få att han kunde röra hufwudet. Tömmarne, som jemte bån: derna, wid fallet, kommit i närheten af hufwudet, bade ban gnagit af i afsigt att underlåtta hästens bemödande att slita fig lös, hwilfet dock ej skedde. Jon Nilsson, 35 år gammal, lemnade efter sig bus stru och 2:ne små barn. Piteå d. 14 Febr. De genom misswerten hår: städes nidlidandes behof hafwa warit och äro stora, särdeles hos mindre hemmansägare, nybyggare och inhysesfolk, men genom utdelning af den förliden höft ankomna gåfwooch undfåttningå-fpannmålen samt de alltjemt under tiden influtne högst betyd: liga gäfwomedel, har, till alla menniskowänners innerliga glädje, nöden hitintills i lika betydlig mån kunnat lindras. — Redan hafwa 7400 R:dr B:ko blifwit i Socknarne kontant utdelade och ändock finnes, efter hwad jag bestämdt känner, en icke obetydlig summa qwar i wår nitiske Landshöfdinges hand. Af dessa medel ärnar han jemwäl anwända en del till uppköp af utsädeskorn åt de behöfwande — så wäsendtligt till förebyggande af samma missöde för framtiden. — Spannmäl att köpa saknas ej, men bristen på penningar föranleder den egentliga nöden. Wärsta tiden förestår oss i April och börs jan af Maj, till den wäntade gåfivooch Fronoz spannmålen binner bit; ty magasinerna blifwa i denna månad alldeles tömda genom de sista uttag, jom nu pågå. Emellertid, få långe man haft att utdela, höres nöden ej wara särdeles större ån förra året. Det allmänna deltagandet, den hägst owman liga wälgörenheten synes I wäsendtlig mån lugna de lidande och frilla deras behof. — Emot all förs