ätoHbutg. ot flagöor, som romma att afhandlas, röra angelägenheter, hwarwid Rysslands och Hfterrifes fullmakter för Preussen icke torde wara tillräckliga, nemligen utom Hollåndff-Belgiffa, äfwen de Portugisiska och Egyptiff-Turkiffa. J afseende på de sednare winner Österrike ett ganska lifligt intresse, hwilket genom de nyaste underrättelserna ännu mera stegrats. Man tror här, att Jbrahim i första dagarne af, det nya året fan flå för Kon: stantinopel, då ban befinner fig blott 40 till 50 mil derifrän, och Storherrn dessutom äger inga eller blott obetydliga stridskrafter emellan Konia och Konstantinopel. (H. C.) Wien d. 16 Jan. Den med Bajerska trups parne den 5 Jan. från Pirano afseglade konvojen beftår af 35 transportskepp, hwaraf 23 föra Hfterrikiska och 12 Grekiska flaggan; blott 3:ne deraf lågo ännu d. 8 dennes i hamnen wid Triest. Kons vojen eskorteras af Engelska fregatten Madagascar, Franska korvetten Cornålie och Ryska fregatten Anna (ombord på hwilken den kommenderande Ge neralen v. Herling befinner sig). Madagascar har seglat direkte till Brindisi, för att taga Konung Otto och regentskapet ombord. (B. H.) —— (Jnsändt.) Riksdag? Derom är mycket skrifwit, än mera taladt. Dock råder den önskan att den må förblifwa pros blematisk. Dess äldre bröder gifwa em wiss erfarens bet att de alltid betunga stalskassan, mångdubbla Regeringeas arbete och äro lyckligast, då de icke hopa på landet stora bördor och en syndaflod af nya författningar. Lyckliga refultater deraf har man sällan märkt. Om man alltså hyser det hopp att den fan nu undwifas, få är det dess onödigare att i dagbladen i Stockholm underhälla en liflig träta öfwer hwitfet ställe, fom i safernas nuwarande frållning år det råttafte att hålla Rifsdag 2 Det för fin klara blick, sitt wackra språk, fin Fonz sequence, med skäl få berömda Aftonbladet, har dock öfwer denna fråga, fom mi tro , afwikit från fin bana att wära för sanning, rått och allmänna tånfefåttet en kraftfull organ. Detta blad anfaller i sitt Nir 8, Fäderneslandet, för sitt försök att för allmänna opinionen framställa förslag, att för Ständernas möte wälja en tjenligare plats ån huf: wudstaden; Aftonbladet är alltså, likasom def famts synnerligen mindre klarseende medbröder, pre sduperadt af den inbillning, att, efter Stockholm ar hafwudstad och Har ett frå för brödskrifwande publicifter, få danas ockfå och utgår derifrån landets opinion, Men att det ite är sä, wet hwar nan; D. d, 33 Rn a OO FEEÖ FRORRTER i och ytterligare föräldrade personer och barn, så är den återstående folknummern ringa nog, och inom den mäste då antalet af mogne oberoende tänkare wara alltför obetydligt, för ått kunna tillmäta sig förmågan att dana en opinion åt tre millioner men: niskor, fom utgöra Rikökroppen. Man har inom landsorternas bildade kretsar redan långe rättwist belett denna förmätenhet hos några af hufwudstas dens lättsinnige, som tro att det i sin hembyggd begrundande folket icke äger ett wida större antal tänkare, som stadga dess å sanning och sakkånnedom fast rotade opinion, utan att den skulle tillkomma genom intrycken af några fladdrande publicisters i hufwudstaden framkrystade rop!! Nej, få år det ide. Landet år med fin större massa af ljus icke lätt att förleda af de för hufwudstadens population till tidsfördrif tända irrbloss. Landet har länge djupt känt och beklagat sig att lida af tillwarelsen såsom hufwudstad af en gränsestad, fom sluker penz ningestocken, fugar landets märg, och cristerar ens daft deraf, och endaft deraf underhåller den landet förödande handeln med en of nu fremmande pro: vins, till hwilken en fjerdedel af wår peminge sok utwandrat, der den antingen cirkulerar fåfom huf: wudmynt, eller hwilar till Bankens lyckliga neds komst med silfwer, eller under tiden tienar att uppjaga wår kurs genom de derifrån skeende all: dagliga och betydande wexelföpen. Från en bufwudstad af få menligt inflytande på allmänna wål: färden, år det ite lätt att påtruga år landet en opinion. J hufwudstaden år centralpunkten för allt financielt förtryck emot landet, för ockret, för de skefwa och olycksdigra finansläror, fom hittills fföflat få mängas hela wål och ån widare lofwar att för framtiden göra det, om en Riksdag, ämnad att bota dessa olyckor, som dock ej är möjligt, men att förekomma deras widare härjande, som kanske år görligt — hälles der. Den skattfrie Fas pitalistens, den samwetslöse ockrarens, den fFrinz läggande penåingägarens skrän, instigationer, negociationer, forruptioner ech persvationer ha wisfersligen der det bästa tillfället att influera, understödde af förblindade voteringsmän och hyrde feriftställare. Ått sådant skulle ske, bewises af det för: sök några få Börsens och penningeintressets medlemmar wågat nyligen göra, att uppträda i i forz poration såsom organer för det de kalla fina med borgares allmänna rått. Hwem har anmodat dem ? Huru litet känna de allmänna tänkesättet? Detta wet att önska en stadga i penningewärde, men att werkställande ögonblicket afgör, huruwida icke, om år, Bank och Rife skall wara tomt för pen: ningar effer wärde att inlösa dem. En solidare wäg ån en temporär wexling, måste uttänkas. Annars är fruktan wärdt att allmänan wälfärden ställes på swaga fötter, Troligen skulle detta wrångsinnets och egoismens ändamäl bäft och lär