Blott du kan strafflöst våra lagar gäcka, Blott du kan riktas på ditt gamla sätt; Blott du med lönnmord kan hvar man förskräcka, Som vill bexvaka State NS: helga rätt? O, att de toner, ur min harpa klinga, Likt Ce ylons luft-Iljad ), kunde mördarn nåk PiII vanvett skulle de den Usle bringa, Af bojor nedtyngd snart han skulle gå; Och — var han lejd — de skulle äfven tvinga, Som strömkarls-slag, hans medbrotts-männer di Åit störta sig i Sundets, vida bölja, För liten dock att deras blod-ekuld dölja. Frid öfver Dig, som Svekets svart-alf mördat I verksamhetens ungdomsfriska dagk Frid öfver Dig! Du dina pligter vördat; Rättvisans villa var din högsta la g. Väl har Du här ej, några lagrar skördat; Men hvarje Redlig (detta hoppas. jag) Skall, täflande, der anse för sin lycka, Att med ett ek-löf få din tinning smycka. Dig Sångarn blott af Ryktets hundra munnar Har känn lärt; sjelf han dig aldrig såg. Det samma Rykte ock din död förkunnar För Sångarns öra på bans vandrings-tåg; Då tänkte han: Jag glömskans Makt ej unnar Att så Hans minne sänka i sin våg: Sin sång han qvad — den glöms som andra alla; Men — pyramider ock för Tiden falla. ES-EN. 5 Se Schuberts Betraktelser öfver Naturvetenskapens minst utredde problemer, p. 64 arch föll Lå