med största entusiasmHan förklarade sig wara beredd att lefwa och dö för Rifets bästa. Wid Boulevarderne hafwa rebellerne koncentrerat sig, och man tror, att de ämna marschera mot Tuillericrna, Truppmassor sammandraga fig wid Ely: ciffa fälten. ; sei Kl. sc. m. Just nu afrider Konungen till för: staden St. Antoine, åtföljd af Marskalk Soult, Örefwe Meontalivet, Marskalkarne Gerard och Jourz dan, General Pajol och en talrik stab. Öfwerallt är tyst, ingenstädes höres ropet: Vive le Roi! Striden börjas på nytt i forstäderne. Man har ånyo uppfört barrikader derstädes, likwäl tycke trups parne allestädes hafwa öfwerhanden, emedan ges wärselden aflågsnar fig. Clyseiska fälten likna ect käger. Jnsurgenterne anföras af elever från Poly techniska stolan. Här och der wisa sig röda mössor. Ännu ringes med stormklockan i St. Mariefyrkan. Ll. 2 c. m. Under några timmar har man hört från porten St. Martin faronz och täta mus stötskott; äfwen wid Bastiljplatsen strider man på lif och dod. Utgången år fnappt twifwelaktig, doc år blodsutgjutelsen stor. En pluton af 38:de regez mentet bar wägrat ffjuta på folket. Detta åter stjuter från hufen och har öfwerallt sönderbrutit trappornc. et . SL 3 e. m. Striden är nu mera förtwiflad än förut; på gatorne St. Denis och Aubry le Boucher mäste militären oafbrutit begagna Fanos nerne, emedan folket beständigt skjuter från fönz stren och göra trupparne stort afbräck. På gators ne ser man en mängd bewäpnade gossar. Konunz pen bar åter begifwit fig till Tuillerierna. Paris iknar en med storm intagen stad, och förftåderne bafwa utscende af slagtfålt. Daktadt deras ringa antal förswara rebellerne sig på det tappraste, ehuru de falla hoptals till höger och wenster. (H. C. Hamburg d. 11 Juni. J Amsterdam hade Man wid slutet af: börstimman Sen 8 senare unders ättelser från Paris af den 6. Enligt dessa hade roligheterne fortfarit om aftonen den 5 och derpåöljande natten, od) warit med många. wåldfamher ev åtföljde. Hår och der Hade folkät samt äfwen ationalgardet warit i handgemäng med gendars lerne. många gator blifwit tillspärrade, Konungen ade ställt sig i spetsen för nationalgardet, och först sot middagen blef lugnet äterställdt. — . 12 Tunt. Mi åan HUrfferrffSa 5 tiltständ, likwät utan någon förändring i natti nalga:dernes tjenstgöring; Å0 Nationalgärdets ar tillcriforps i Paris uppleses och dess rerrganisatic skall framdeles företagas. Begge fororöningart äro of Grefwe Montalivet konfrasignerade; de tredje, af Marskalken Soult, stadgar eleverne afdanfning fran Polytechnista Skolan, och att d genast stola äterwända till sina familjer; Skola Fall ofördröjngen reorganiseras, och de elrver, sor blifwit trogne Jin pligr och med åra forswarat för lans wapen, skola framdeles bilda kärnan af den samma. — Öfwerallt hwarest Konungen wisade si Den 6 ropades: Lefwe Konungen! Men då åfve några röster fordrade hans hufwud, gick han mid ibland de ropande och jade: Hår år Konungen Må de tala, fom wilja honom något! (B. H.) London d. 5 Juni. J gär afton har Re formbillen för tredje gången blifwit i Öfwerhuse förclåsen, och gick igenom. Ännu under de senastt dagarna war man ej utan fruktan för utgången ar denna wigtiga sak. Man trodde att Torrics skulle på tängden utdraga Debatterne, och uppfrju: ta dem tills i afton, då det wisserligen ftod i de, tas magt att förkasta Billen, dereft den från nås fran all diskussion jig afhällande Majoriteten åter skulle wilja uppträda. Når pröfningens timma war inne, saknade de dock mod att trottja hela Nas tionen, och allt aflopp med någre häftiga yttranden. —. D. 8 Juni. Torsdagen den 7 dennes med deltes genom en Commission Konungens Sanction, åt Reförmbillen. Hertigen af Super tryckte bår: wid Grefwe Greys hand, och önskade honom af allt hjerta lycka, till detta stora företags afslutande. —— C— (Jnsändt.) Sedan man tagit för afgjort, att jordens odlIing år och blifwer oundvikligt. nödwändig och nyttig för alla folkslag och rifen, och att ett med fun stkap, ordning och drift srött jordbruk, år grund walen till allmän och enskild wälmåga, samt då en god och wis Öfwerhet dertill gifwer of uppe muntringar och belönar fliten och idogheten, wägår man hoppas att detta yrke med allwar angripes. och att hwar och en i sin mån och inom sin krets bidrager till detsammas fortkomst och förbättring. De fom nilja drifwa landtbruket i större folo FY tt MM ME Å — vr PY