Jnrikes Nyheter. Stockholm d. 18 April. Aftonbladet för i förrgår innehåller, under rubriken: Så går det till, en berättelse om ett uppträde i Götheborg, derwid ett wåld och en omensklighet skola blifwit begångna, fom måste uppröra hwarje känsla. Pos lisgewaldigern Viotti berättas hafwa, utan all rim lig orsak, redan den 25 sistl. Januari, häktat en Skrifware wid namn Kahnberg, samt icke allenast pryglat honom utan äfwen hetsat fin hund på honom och med infernaliskt wälbehag åskådat huru denna bitit och sargat den olycklige, utan att auto: riteterna widtagit någon åtgärd till upprättelse åt den oskyldigt lidande. Kan detta wara en sanning? Kunna Swenska autoriteter i wår tid låta offyldiga medborgare, ostraffadt, få misshandlas? Wi älska att twifla på sanningen af hela denna berättelse; isynnerhet som Götheborgs tidningar alldeles icke tala derom. Det wore lika illa ställdt med publiz citeten fom med ordningen i staden, om dylika ryss: ligheter kunde i tysthet och opåtaldt få passera. Wi förmoda att wederbörande icke lära underlåta att på ett tillfredsställande sätt wederlägga detta ohyggliga rykte. (Stockholms Dagblad.) Stockholms kurs noterades d. 19 April: Hamre burg 145 a 144 5ss. Köpenhamn 69 5f. rst. a 69 b. London 13 R:dr 42 ss. a 13 R:dr 40 ss. Pe tersburg 29 ss. Banko. Gefle d. 13 April. Sedan frosten de senare nätterne uteblifwit, hafwe wi nu ett härligt wår: wäder, hwars njutande förhöjes af de milda måne ljusa aftnarna. Jordens redning är, fastän inskränkt, borjad, sjöfarten af is obehindrad, lif och rörelse återwädkt få i Natur fom nåringar och hoppets ljusa stjerna kastar sitt sken oss till mötes att lifwa wårt mod under stundande tider. Måtte wi hembära Försynen skyldiga lofoffer för den nåd oss wederfaz rits under en winter, fom med armod och nöd neds tryckt få mången af wåra landsmän, då wi och of; närmast omgifwande deremot haft mer ån tarfz lig bergning och en skärf öfrig till underlättande af andras bördor! Westerås d. 11 April. Under förflutna Mor messomarknad blef straxt utanför stadens westra tull Bonden And. Larsson från Lillhärad af en wagn öfwerkörd och sanslös liggande på wägen, då de åfande utan uppchåll fortsatte fin resa. And. Larss son, som af andra personer upptogs och infördes på härwarande sjukhus, blef snart så wida återz ställd, att han kunde begifwa sig hem, men säger sig dock i flera weckor derefter warit till arbete oförmögen. Det oförswarliga i ett sådant körande och ännu mer, det nedriga uti att lemna en dfwers förd, afdånad person utan minsta deltagande och omwårdnad, borde och kunde ej undgå ett allmwars ligt beifrande. Saken har ockfå blifwit anhängig wid Westerås Kämnersrätt, och Handelsmannen i Arboga B. E. Stenberg för denna brottslighet tilltalad. Denne erkänner wäl, att han samma dag rest den wägen, att den körande (hwilken han nekat sig wara) hejdat hästarne och ropat: ur wägen! samt, då ingen fara förmärktes, widare fört framåt. Skjutsgossen, fom i målet blifwit hörd, anmärker likwäl, att han genast, då bonden fom emellan håstarne, sprungit af wagnen, för att fe efter och wårda fig om honom, men tillsades art strart upps stiga, och, oaktadt fin erinran om den öfwerkördes sanslösa belägenhet, följa med. En af de 3 åkande bad honom fe efter om karlen kunde resa fig eller