Ensam och med små behof, har bon af fin lilla las dugärd kunnat befpara smör till afsalu och dermed ej allenast bestridt sina små fontanta utgifter, utan jemwäl bekostat en iräkad process om båtere rått till en odlingslägenhet, den hon och wunnit. På före ställning af Presterskapet, att ej blottställa fig för wädan att omkomma i saknad af all mensklig bjelp wid sjufdom eller annet olycksfalls har hon för inne warande år tagit ofwannämnde sin broder till sig, churuwäl bon ogerna wille, fom hon tyckte, onddigt öfa hushållet; dot syntes benägenheten, att håriges nom lindra fina fattiga föräldrars bekymmer om lifsuppehälle för sonen, mera werka på hennes bes slut, ån fruktan för wådan att wara ensam. Ej, hör man henne klaga ofwer ond tid. Hon säger sig hafwa fåd för fin lilla äker och bröd för sitt Ködtorftiga behof. Käsaren skall tilläfwentyrs föreställa sig en person, som genom en naturens nyck erhållit qwinnobildning of misstag eller fom af menniskohat walt ödemarkens enslighet. Jntetdera. Man föreställe fig en ung, frit, behaglig, glad och språksam flicka, ämnad art såsom husmoder Llifwa och gläda en talrik familj, få han man hennes porträtt. Hon år född år 1808. (Upf.:Correfp.) S — Om Theatren. (Fortsättning från N:r 97 förra året.) Såsom ett nådigt förord, till ursäkt för mitt långa dröjsmål med fortsättningen af mina betrafz telser öfwer wårt Swenska Spektakelwåfen och inz nan jeg widare utmwectlar mina åsigter i ämnet, anser jag för min pligt både emot Tidningens Res daktör och Prenumeranter att förklara, att orsafen hwarföre jag så länge uppstjutit med fortfåttninz gen, bar icke warit, emedan jag skulle blifwit mips nöjd med min framställning, mindre att jog genom andras anförde frål ändrat öfwertygelse, aldraminft att jag ansett mig obehörig, att fom domare i saken upptråda. i Jag bar icke blifwit missnöjd med min frame ställning om mitt fordna tycke för Theatren, bur mycket andre kunnat wara det. Ty äfwen jag har warit en yngling, och bar sökt spektakler, men aftriser sökte jag aldrig; ty härmed förklarar och betygar jag, att jag i min ungdom aldrig talt ett ord med någon aktris, och att de, som behagade mig, ide behagade mig för fin egen skull, utan för de sköna roller, fom de spelade; Johanna af Montsaucon ihägkommer jag gjorde ett särdeles intryck; jag kan icke påminnå mig hafwa talt med ågon aktris i all min lifstid, mer ån en enda ång i Carlskrona detsamma året, jag der gjorde ågot uppseende med mina predikningar i Storfyran och Amiralitetskyrkan; ty då jag hos Theater itektören stulle köpa några biljetter, träffade jag stället på en aktris, fom förckoim mja hafma mn jag War ej kallad att omwända ss EE totr Ppetättt olljaro; men en annan komediant, som war en Jude, kom jeg en gång i ordwerling med, emedan jag wille ommånda honom; på sitt fått war han mera moderat ån Jag; ty når jag begynte på att wederlägga Judarnes fördom om deras Mepias, och jag tyckte mig hafwa grund ligen beswarat hans inwändningar, få klappade Here Lewin mig på arxlen, och fade: Låtom of komma öfwerens, att i den Religionskultus wi åro uppfödda, böra wi och lefwa och dd. När jag derpå fwarade Nej! utan wi böra söka sanningen; ty efter min Herres princip skulle all förbättring uteslutas, Paulus skulle förblifwit en Jude, och Luther en katolsk Munk, få gick han ifrån mig med de orden: Fag trodde Herr Magistern war en upps lyft man.? Jag bekänner att jag misslyckades; men Judar och Ffomes dianter, och war den förste i Swerige, fom efter lag, och utan falsk dopattest blifwit Prest wid 23 ärs älder, så att det obetänksamma nitet borde ur säktas min oerfarna ungdom. Likaså litet, fom jag warit missnöjd med min framställning, lika litet har jag ändrat min dfmwer: tygelse genom andras anförde skäl. Ty ehuru en snillrik Prest i brefwerling förklarat, att han icke är af min tanka, utan häller före, att fruntimmer aldrig böra uppträda publikt, samt att de nog förut af naturen fänna förställningskonsten, utan att behöfwa studera den, eller winna offentlig beundran derför; få förblifwer jag likwäl wid min oOfwertys gelse, att sådana Theaterrepresentationer, fom före warit i Malmö den 29 Nowember 1831, samt på detta året både i Landskrona och Helsingborg, , icke äro skadliga för sederna, karakteren och tänkesätten. Men deremot gillar jag ide de säkallade Sålifrapss theatrarna, fom ide hafwa någon nationlig faraf:s ter, och ide någor ädelt menniskoälskande motif; jag skall i slutet of dessa betraktelser utwackla få: len, hwarföre jag högligen ogillar de husliga Sållskapstheatrarna, hwilka ofta brukats; men bwars före jag deremot få mycket mer wärderar de of: fentliga eller enskilta konstälskares offentliga upp: trädande på Theatren, hwilkas epof börjas med den 29 Nowember 1831, och mig weterligen rvåfnar ingen annan begynnelse i Christenheten. Aldraminst anser jag mig obehörig att dömma i saken. Jcke derföre att jag warit säsom Adjunkt i de sköna konsternas wetenskap wår store Tegners efterträdare, eller för det jag är 1815 hade utars betat en kurs af förefågningar öfwer Schlegels draz matische Kunft; hwilken kurs jag wärterminen 1816 skulle genomgått såsom Profcssor Lidbecks vikarie; men från hwilken befattning jag afstod, då jag i början af terminen erhöll fullmakt på Qwistofta Paslorat. Utan derföre att mitt lynne drifwit mig att författa flera komedier, fastän omständigheter afhållit mig från att utgifwa dem. Min grund-z sats år, aft man skall besla tidens fördomar och ROAA. UN. A..