— Jnrikes Nyheter. Westeras d. 8 Febr. Följande berättas haf: wa nyligen tilldragit fig: En Länsman hade fått spaning på någon oloflig bränswinsbränning, som förehades i skogen, och beger sig ensam åstad, för att konfiskera den, men det lyckades honom ej att upptäcka stället. Han går derföre hem till den misstänkta bränwinstillwerkarens bostad, der han obemärkt öppnar en swinhusdörr och utsläpper de drankälskande djuren, hwilka, närmare belanta med förplägningsstället, lunka till skogs och åtföljas af beslagaren, fom de ganska riktigt lotsa till pann: stället. Bränwinspannan står rinnande på kolelden, wårdad af en dräng. Länsman förklarar invått: ningen med allt hwad dithör för god pris och drån: gen såsom förbrytare mot bränningsförbudet. Denne skyller på husbonden och erbjuder fig ditskaffa ho nom, endast Länsman emedlertid will wårda pan: nan. Han gör det. Om en stund tillkommer den werkliga pannägaren med 2:ne ojäfaktiga wittnen, i hwilkas öfwerwaro han gör kontrabeslag, förflarande Länsmannen för oloflig bränwinsbrännare, emedan han också werkligen befinnes sysselsatt med pannans underlagande. — Hur det widare gick, för: mäler ide ännu historien. Wenersborg d. 9 Febr. Äfwen till allmo: gen i nejden häromkring samt arbetsfolket i staden har spridt sig det falska ryktet om ett land, der pesten nästan utödt inbyggarne och dit man således fkunde flytta med goda utsigter för framtiden. Mån: ga, äfwen landtboar, hafwa hår förfrågat fig hwar detta lycksatighetens land wore, om det ej wore Finland eller Ryssland, dit de gerna wille bege fig; men naturligtwis hafwa de fått till swar, det de äro grymt bedragne. Röden år få ftor att fofter: IFASEZESAÄHEHA fåprkFanan Helsingborg. Det kan ide wara utan fyns nerlig tillfredsställelse att erfara, huruledes måls tänkande Medborg ere inom wårt fädernesland på en eller annan ort försökt och lyckats, att utrota det tilltagande tiggeriet, oftast en följd af lättja och wårdslöshet. Så widt wi tro oss förstå eller känna, har Uddewalla stads inwånare i detta håns seende sig synnerligen utmärkt. Önskligt wore att äfwen inom wårt Samhälle, utan afbidan af slut på den rättegång, fom ännu fortfar angående fra dens fattigkassa, någon ändamålsenligare åtgärd widtogs, ån den fom hittills ägt rum för de fattiges försörjning, hwilkas kringstrykande i längre tis der beswärat stadens inwånare. Såsom en wäckelse till befordrande häraf, tro wi of böra meddela föl: jande ur Uddewalla Weckoblad för den 10 dennes: Det system Fattigforförjinings-Direkftionen widtog förl. år, att bortlega fattighjonen på landet, har fullkomligen lemnat de beräknade resultaterne. Som wanligen hwarje öfwergång från gamla häfdwunna stadgar och ordningar till något nytt och åndamålss enligare alltid medför missnöje och år motbjudande för wissa intressen; få war det äfwen, i individuelt hänseende betraktadt, med denna af Direktionen widtagna förändring. Fattighjonen, — fom före kringgått tiggande inom staden, för det af dem ihopsamlade belopp köpt kaffe och bränwin, och i följd af sysslolösheten och ruset alltjemt underhållit ett grälaktigt och twistigt lif inom fattighuset, hyilFet esomoftast wäckte obehagliga känslor hos Iedaz möterne inom Direktionen, wid betraktande af den betydliga uppoffring samhället gjorde, — greto hög: ljudt, wid nämnde förändring, snyftade, och de mest motsträfwige grälade till och med på Direktionens ledamöter, fom, enligt deras uttryck, wille bort: (ssja dem, och åberopade fia på friheten fom