(Jnsändt.) Till Herr Jnspektor Mathias Tengroth wid underrättelsen om def förs ening med Mamsell Älara Sabina Stare den 25 December 1831. Om Dig, o Sångens Wän! min hälsning hinner, tag den emot ifrån en trofast wåan, en fordom skolkamrat — som ännu brinner ) af gammal pröfwad wänskap; — mins Du den? Tolf långa år ha swunnit fen wi sågo hwarandra sist i Carolinas sal; — ett herrligt möte då! — Hur sälle lågo wi slutne bröst till bröst wid Lidfors tal! Du minnes det. — Din himmel har du funnit, men jag, Din gamle wän, ej funnit min. — Ett luckans irrbloss såg jag blott; Det brunnit nog långe fören det släckte lägan hn. — Nu år det slocknadt. — Mörk står tidens tafla, men sanningsfull, med sorgens runor på: Hon lofwar blott bekymmer, — hwilka afla de barn, som jemt i modrens fotspår gå. — We mig! — wäl Dig! Din himmel har du funnit, i Klaras famn; njut wisligt lyckan, Bror! och långe äfwen, glad, att du har hunnit. Ditt mål, bestämmelsens, — der sällhet bor. Så will jag hoppas; — ty Din ädla Mafa år mig en borgen att Du blifwer fäll — högst Incdlig. — Broder, wisligt njut och smaka nu lifwets fröjder till din lefnadsqwäll! E..... F.. m. — —— (Jnsändt.) Wid Enkefru Anna Edelbergs Graf Sen 12 Fanuari 1222. Döf är grafwen, genom hennes galler Blickar ingen i dess högtidsstund, Kanske blir det nu en ros som faller, Nästa gång hon låter upp sin mund. — SÖ Om (Jnsändt.) Till Föreståndaren för Trampmafchis nen Gefion. Bland alla de nyheter hwarmed min Herre trakterat mig och min broder Barberaren, bar intet mera roat of ån herrarnes masquepi med de nio muserna; ty jag bar alltid ansett dem för ärbara jungfrur; men sedan de låtit fig enledera af de spränglärda och intagande ynglingarna från Gym: nasierna, får jag wäl falla dem fruar. Emedan herrarna tagit fina hustrurs namn, förmodar jag att de äro klrna, och således måfte frå under tofs feln. Då jag aldrig förr hört talas om CEpidcmis ffa Förkleningen, få får jag fråga, om det ej skall wara Akademiska Föreningen? Om få år, har Gefions måne kastat en oförtjent skugga på wår ungdomliga stjerna. — Jag skulle ei wågat till: tala herr Calliopus, om han inte spelat mig på näsan; han skall weta, att om jag bär chartan på näsan, så bär han den inuti, och kopporna slå nog ut när min herre der minst förmodar. Min herre får ej afundas barberaren fina funder, ty han ras far m. herre slutligen, antingen död, eller lefwande; lifwäl, i betraktande deraf, att m. herre ännu är en skägglös yngling, will han tillswidare endast begagna min herre till skäggborste och, i nödfall, som bäcken åt äldre medbröder. Jag medger att perr Calliopus spelar fin rol rätt bra, blott ban inte slog få obarmhertigt ikring fig med trådfvårs det. Det skulle wara en Blar, som kunde nöja sig dermed. Kammarjungfrur och stalldrängar kunna täla dylika örfilar; men aldrig en sådan man, fom jag: och om det öfriga herrskapet will förena fig med mig, och taga mig till fin wife, få skola wi göra en förfärlig choque på alla getingar. Min