444AA PEIPPPP rti1sss 2 — — 2222 00 LJ fom förkunnar owädrets slut. Måtte de sista fpå: ren af eder blodiga twedrägt förswinna och edert jubelrops enighet öfwertyga honom, att ni i edra olyckliga willfarelser bibehällit all kärlek för den Dynasti, hwars thronbestigming understöddes af edert mod— Antalet af de utanför Lyon uppställda truppar uppgår nu till 22,000 man; men det får ges, att Gen. Roguet begår 35,000 man, Innan han will inrycka i staden. — Från Trevour ffrifs wes den 28 Now.,, att Hertigen af Orleans på Maircns i Lvoa anhållan att Prinsen måtte intåga i staden, emedan arbetarne och Nationalgardet i förening utgjorde wakterna och lugnet war fullfoms ligt återståldt, med ftorfta beslutsamhet swarat, att ban först då kunde hålla sitt intåg i Lyon, når staden underkastat fig den lagliga ordningen; men det herrskade ingen laglighet der, hwarest en be wäpnad makt befann sig, som lagarne ide lemnat några wapen. — 1500 Nationalgardister hafwa lemnat Lyon och slutit sig till trupparne. — Des putationen från Lyon hade i går företräde hos Ko nungen, hwilken ganska nådigt emottog den och skall hafwa försäkrat, att han hoppades det inga twångsmedel skulle behöfwa anwändas. gifwit telegraferna att meddela några nyare underz rättelser från Lyon. Bref och tidningar derifrån gå till d. 29 Now. Moniteuren förmäler ingenting widare, än att Prefckten insändt en lugnande dez pesch, enligt hwilken arbetarne återgått till sina sysselsättningar. Lyoneserne wäntade med otålighet på Prinsens ankomst. Wien d. 1 Dec. Enligt privata bref från Moldau, har Porten nekat fin sanktion åt den uns der Ryska Regeringens inflytande för de begge Furstendmena Moldau och Walachiet utarbetade statsförfattning. — Underrättelser från Konftanti: nopel af d. 10 Now. förmäla, att Paschan af Wan upprest fig mot Regeringen; detta uppror tillfrif: tera? Nan NAf2 Mans rke Ag AFFwWon Räskt Uin HÄFande D. 2 Dec. Wåderleken har ännu ide meds (Fortsättning från N:o 96.) Hwad år det då man har emot Spcktaklerna? Kunna de till fin bestämelse förderfwa sederna och hjertat, då Thcaterrepresentationerna hafwa ett moralifkt syfte, Komedierna att göra tidehwarfwets dårskaper löjliga, Dramerna och Tragedierna, de förra att hylla en lycklig, de sednare en olycklig dygd? Man inwänder, att Theaterpjesernas anda må wara huru fom helst, få hafwa Theatertrups parna icke det anfeende för moralisk förträfflighet, att de kunna bidraga till werldens förbättrng. Medgifwom till en början att de syfta mera på werlöens oskyldiga tidsfördrif, ån på def förbår: tring; och frågas i all enfaldighet, hwilken aftons stund år båst anmwånd, den fom tillbringas på Spektaklet, eller den fom eljest skulle förödas på wärdshus, källrar eller spelklubbar till helsans och wälständets förderf? Menar man då för öfrigt icke, att en Talma warit, och att en Hjortsberg är, likaså hederlig och förträfflig, som trots någon i Domkapitlen eller Hofrätterna? Ty Högsta Dom stolens Ledamöter mäste wi taga undan, helst jag bar några Handlingar att trycka, såsom bidrag till upplysning om Sweriges Nättegängshistoria. Man har dock äfwen exempel på motsarsen: en förnäm Dam i en småstad gaf för nagra och 40 år sedan ton deråt, att Dircktör L-n skulle hafwa fritt tillträde i alla Hus. Men sedan icke blott frjuf: mödrarna blefwo swartsjuka på sina stjufdöttrar, utan till och med systrarna på hwarandra, och äfwen Fruarna inbördes; sä togo ändtligen männer och fäder sitt parti, när det redan war försent. Det är sant, Aktörer och Aktriser hafwa icke stor aktning i det allmänna tänkesättet, når man undantager de stora sujetterna i hufwudstäderna, hwarest år en stående Theater for de utmärkta talangernas utweckling. Men hafwa då Komedian terna förlorat aktningen, för det de woro omoralista, eller blefwo de icke snarare frestade att wara omer raliska, derföre att de icke i a fall, äfwen med den största ärbarhet, hade mwujlmnitshågon aktning? Hwad fom isynnerhet måste ligga, helst de fringwandrande trupparna till last, är deras hånande gäckeri af äktenskapshelgden, då den Dam, som i Lund och Malmö hette Fru Lemos, kallade sig Fru Rydberg i en annan stad, och kanske i bufwudfta: den bar ett ännu hederligare namn. Detta war en fedes och karakterslöshet, fom, fortfarande, nödwån: digt måste kasta afskywärdhetens skugga på Tbraterpersonalen. Men är det då nödwåndigt, att de som agera dygdens roller, icke skulle kunna äfwen i sielfwa werket wara dygdiga? Twårtom, säsnart Öfwerheten och opinionen gifwa detta yrke samma anseende. tom andra lofliaa urken i det boraerliaa