ale T —. 3— Allt af kärlek Herren gör. Wisst Choleran oss förskräcker, Stundom hopp, ån fruktan wåcker. Sinneslugnet aldrig räcker, Då wi träffas af dess hot. För att detta mindre störa, Borde wi wäl något göra, Att dess ankomst funna höra, Kanske, med än mindre knot. Fru Cholera tycks befalla Liten jemnlikhet bland alla. Ej mot nödens barn så kalla, J som lyckan gynnat har. Guldet efter Er skall blifwa: Litet kunnen J wäl gifwa, Förren att testamente skrifwa At den mån fom ej blir qwar. Tant på detta: Slaf af skatten, Då du ser den nötta hatten Ofta till blott bröd och matten Rackas dig af uslingen. Ei den minsta slanten meta, Sök ej nödens källa leta Med att af den arma weta Hwartill han behöfde den. Af procentarn fort tag åter Capitalet, fast han gråter. Ej ditt samwete tillater Mer än fer procent derpå. ut denna penningbristen Stona äfwen Slotts:Tanslifen: Han, om Merbus skiljer twisten, Får i ewig Gillstu gå. Du fom ärans höjd mil finna, Flera ordnar, titlar, winna! Akta dig, hon kan dig hinna Midti branten der du dr. För Choleran då, fan hända, Far du blygsamt återmwånda: Snappt föntjenfierne bli kaända, Hwarföre crachan du bär. OM J, wördige Prelater, Med och utan Pastorater, Ån mång gyllende dukater Rymmas uti ert schatullSom det är för smittan farligt, Skicken er Adjunkt helt warligt. Mi Cholcran komma inarligt: Han i ordning mid Skanstull. vagens Stärpare! hwars penna Straff och nåd of fårit känna, Tag nu domen sjelf af denna: GSannmetsfrider dr sa skön. Genom händelsernas kädia Fru Cholera tycks tillstädia Norterna i hast att wådia TIil en Högre Rätt om lån. äfwen J, som handel drifwen! stedlige i wigten blifwen, dägot större sitrutar rifwen, OD sålkjen i minut. Tunk vå ruastycken så manga, ———— AA AN — Tittar i er wertstad ll. J må sömma eller lästa, Gören starkt, för priset bästa, Handlen redligt mot er Nästa, Äkten hans fom eget skinn. Om ej uppå lifwets bana Just så redlige af wana, kåten fruktan Eder mana: Blifwen båttre nu än förr. Gån ur säkerhetens wagga, säten ångern snarft Er agga, Kådens att den hwita flagga Svart fan swaja wid er dörr. Jngen synd så stor kan wara, Att ej nåd mot den bör swara: Warer dock till bättring snara, Stockholms alla Bagare! vågan, I fån dagligt skäda, Borde straffet Er förråda. För Choleran och deg wåda Mera mjöl i snutarne. Bryggare! i gamla drafwen J en rigtig afbild hafwen Af förgängelsen och grafwen, Der ert diticksfat flås omkull. Hwad har rikedom för wärde Då Choleran är å färde; Åt en annan hon beskärde, Kanske, redan edert gull. Slagtare! i djurens rike Hwar och en af eder sife Att ej wara deras like: Ambition på Er ju rår. Nyttjen intet Pålägg mera, Annars kommer Fru Cholera Att ert Sterbhus inventera Och tar Er med hull och hår. Hökare! som lyften wigten, dagen att J icke swigten J der sista syndabikten: Ty då gäller måga vått. Al. er ost, ert smör och filar, Kögsta Wägarn ei förwillar: Ark wågskal blott Han gillar, Ärligt minuteringssätt. Herrar uti Medicinen! Uppenbaren ej med minen, Ht of fruktan I förtwinen Nu för dödens tyranni. Då ej förr så alltid stränga utt wårt stackars lif förlänga, Hwerför få Choleran stänga? Tänk hwad Sterbhus det kan bli! Kärlck! ock ditt hopp sig sänker, Då du på Choleran tänker. Mången ut och tår du skänker: Spar dock dessa dn en dag. Swis huru Sdet ställer, Kanske din rival det gåller, Och blott honom döden fäller, Säkert till ditt wälbehag. Tidningarne till oss skicka ÖIS agg NV art Yin oi drica —