ning; masshan tanner en start istor twttjt 10 ordentligare lefnadssättet, och denna motwilja wisar sig öfwerallt mer och mer tydligt. Man hatar den CEuropeiska bildningen ännu mera, emedan den år en Christlig, man hatar de Christne, hwilkas dfwermakt man ite mera kan motstä. Sultanen in? fer ganska wäl, att blott ett reglerat Statslif fan upprätthålla Turkiska riket, då det eröfrande Dö: mannernes fältläger, som närwarande tid fordrar, skall öfwergå till ett ordentligt Hof och Militårz wäldet till en borgerlig förwaltning; men Mubams meds Religion och folkets historia lägga tywärr oöfwerwinnliga hinder i wägen för honom. Det wisar fig wid hwarje tillfälle, att den Europeiska bildningen år rent Christlig, och att den öfwerallt, hwarest den skall inompas på Muhamedanismen, råkar i strid med denna. Att utweckla en egenz domlig bildning af det Muhamedanska wäsendet, sådan wår tid kräfwer den, synes omöjlig; att alldeles öfwergå till Christendomen, skall Turken aldrig godwilligt besluta fig, och då den wåldfamma omwändelsetiden år förbi, få fan man också knappast wåga hoppas, at den nu lefwande Werk den skall fe Turkiet räknas till de bildade organiz serade Europeiska staterne. Peter den Store hade en outsäglig möda att Europeiskt organisera sitt rike; men han hade dock en mera antaglig grund, största delen af hans undersåtare bekände sig till ehristendomen; der fanns en frisk brodd, som det war möjligt att utwicka. Sultan Mahmud — så rena hans afsigter än äro, så mycken ansträngning han wisar, ja så många uppoffringar han låter det kosta sig — är icke ens i stånd, att förskaffa de goda elementer, fom ligga i Muhamedanismen, fez ger öfwer de sämre. Sultanen år ostridigt sitt folks mest upplyste man, och den, fom betraktar hans redliga bemödanden och öfwerwäger alla de olyckor som han redan lidit, kan, oaktadt de många beklaganswärda händelserna under hans regering, icke neka honom sitt innerligaste deltagande. — Sultanen har bemödat sig att tillwägabringa ett Aänganljaf förhållande emellan de Christne och FeTTTA AR fer MP 12 hofsmän till alla deras olyckor och ännu mera, emedan de tro att mången särdeles gunst blifwin dem tilldelad. Maa bör derjemte ej förbise, att härwarande Christne äfwen hafwa mycken del i denna dåliga sinnesstämning, och icke alltid hafwa erinrat sig deras Återlösares lära. — Det är nu nästan fullkomligt bewisadt, att den fruktanswärda branden i Pera war anlagd af Turkarne. Den rika Christna staden hade långe warit en weder: stygglighet för Muhamedanerne. Det elände, fom denna brand förorsakade, är förskräckligt. Bbott den minsta delen af de Christne familjerne, farm på Sultanens föranstaltande eller befallning en tillflykt uti de Turkiska husen i Konstantinopel, den största delen måste kampera under bar himmel och det just i det ögonblick, då Choleran utbröt. Sulz: tanen gör äfwen hår allt möjligt. Han lät ut: rymma kasernerne och upptaga de fattigaste famil-: jerne i dem, hwarjemte han gaf hwar och en af dem en betydlig gåfwa i penningar af 20 till 100 piaster: för öfrigt hafwa ide mindre ån. 22,000 fårfrilda byggnader gått upp i lågor. Den fom ej warit åskådare af en sådan brand, hwilken under: hölls genom 1000 med bränbara materialier fyllda magasiner, kan icke göra sig nägot begrepp derom. Nu resa sig redan nya byggnader på de gamlas ruiner; ty man bygger hår till största delen af tråd och mycket skyndsamt. (Fortsättes.) Den i går wäntade Tyska posten, ankom först i dag på morgonen. Underrättelserna från Hamburg gå till den 11 Ckt, och förmäla att 21 per: soner redan då bade derstädes insjuknat af Cholera och 2 aflidit. Paris d. 1 Okt. Mer ån 30,000 man Span: ffa truppar sammandragas wid wåra gränsor och en ny utskrifning af 20,000 man skall werkställas i Spanien. — Enligt underrätteljer från Neufchatel af den 27 Sept. bade Bernska artilleriet med 12 kanoner derstädes inryckt och staden blifwit besatt af öfwer 3000 man, för att belägra flottet. Cmedz