Korfu d. 18 Aug. Det missnöje, som på rekiska darne och särdeles på Hydra sedan längre d herrskat mot Regeringen och isynnerhet mot residenten Grefwe Kapodistria, har nu utbrutit I ppet uppror. Hydrioterne (enligt privata bref der ledning ef den bekante Miauli) hafwa i oros bemäftigat fig fregatten Hellas oc andra refiffa krigefkepp. Privata bref förmäla, att et härpå meltan de Grekiske skeppen och ett Ryskt rigsskepp, hwilket wille med wåld återföra de pproriffe till hörfambet, kommit till en träffning, warwid Greferne böifivit segrare; äfwen berättas, tt insurgenterne twingat de af Grefwe Kapodistria ill Pores afsända landstigningstruppar till återtåg. Regeringen bar hos befälhafwarne på de wid Nauz skon stationerade de allierade Makternes ffeppswiftoner anhå llit om hjelp mot insurgenterne. Paris d. 1 Sept. underrättelser från Algier f den 12 Aug. förmäla, att lugnet på fasta lan: et war återställt. Man hade tillräckliga förråder ch Arabernes nya Aga bade of närboende fram: nar emottagit trohetsed; blott en enda fram wi: ade sig ännu motsträfwig. Den 11 Aug. höllo de vestliga stammarne em stor sammankomst i Herba Dschendel, på wägen till Oran, för att öfwerlägga mr deras framtida uppförande, mot Fransmämen. Resutatet deraf mar ännu ide bekant i Ahgier; sect anwände ansedde infödingar sitt inflytande till wäras fördcl. gsLondon d. 2 Sept. Ceurieren förklarar fig defullmäktigad att försäkra, det Kejsaren af Nyps and gifwit Kabinetten i London och Paris anled: aing hoppas att den af Kejsar Alerander åt Pos ackarne lofwade konstitution efter Polens återerdf: ring skall blifwa garanterad. — Äfwen på Otar heiti hafwa allwarsamma oroligheter utbrutit och man befarade en revolution i anseende till den unga Drottning Pomares oförståndiga uppförande och hennes tillgifwenhet för hedendomen. Skildring af Belgierne af Rejsar Carl don FCemte. vJag är i begrepp, min Son! att göra ett offer, hntpå wi knappast hafwa något exempel, ett offer, som älägger dig de heligaste pligter. Jag hoppas att du rättfärdigar detta mitt steg! — Ditt eget intresse bjuder der, och det år den enda lön min kärlek fordrar. Werktden, fom i detta ögonblick riktar sina ögon på oss, skall gifwa detta förtroende fitt bifall, om du wisar dig wärdig detsamma; och Bekgierne, hwilande i din throns skugga, skola fnart glömma en swag gubbe, för att beundra en hjelte; medan jag skall njuta min kärleks könaste fön, i det jag fer dig och det dygdigaste folk på jorden i besittning af en orubblig fycka. Het år ingen blind förkärlek, fom för mig dikterar den dom, jag nyss afsade. Belgierne äro wärda din hela aktning; och, fastän jag i detta land för första gången såg dagens ljus, få år doch detta den swagaste källan till min kärlek för dem. Alla dygder, fom göra menniskorna aktningswärda, uppskjuta i deras bröst. Belgiern kan göra sig fruktanswärd; men fördrager att wara nyttig. Nterhållsam i sm lycka, är han lika fredsam och lugn i fin olycka. Hans redliga, jämna och brotts fria själ känner icke till lögn och mened. utan stolthet, utan prakt, nykter, frimodig och ädel, år han både klok och försigtig, och förenar med ett hårdnackadt tålamod ihärdig arbetsamhet. Trogen sina fäders religion älskar han sin laglige Herre, få långe denne sjelf utöfwar rättwisa och refpette rar lagarne. Men oaktadt sin ståndaktighet att tåla. förtret, blifwer hwarje Belgier snart ett lejon, som wakar öfwer det allmänna bästa, såsnart man wågar att antasta hans sagliga rättigheter. Fris hetens heliga namn är inpräglat i allas hjertan, och folket föredrager en ärofnll död framför ett med wanära betäckt lif. Skulle tyranniet någonsin försöka att undertrycka det, så skulle man snart se det kämpa, kanske äfwen duka under och dö, men dock bewara en fri själ. Detta år Belgierns fa rakter; sådan har dem warit under århundraden, Städse har man: fett honom fri äfwen då. när om