Article Image
derifrån. En godsägare i denna trakt gaf honom ed) bang officcrare en yppig måltid, och under det de sorglöst öfwerlemnade fig åt taffekns glädje, tournerades deras ställning om natten af Polac karne, och äfwen deras battterier fråntogs dem. — De till departementet Augustowo detascherade Pol: ska truppar framtränga med förundranswärd ba: stighet. Enligt npaste berättelser från Ostpreussiska gränsen, hade de redan ankommit till Nenstadt, 6 mil sydligt från Gcorgenburg. (Enligt umserrvåts telser från Polska gränsen hafwa de uppfordrat inwånarne, att inom 24 timmar slå en bro öfwer Szes zuppe, under hotelse att i motsatt falla lägga staden i aska.) Ryssarne draga sig tillbaka åt alla siter, oc, enligt Polsta uppgifter, skola många ödeläggelser under detta återtåg blifwit föröfwade. Uppmärksamheten är nu spänd på Gen. Frickens ftällning; fom det bcrättas, war han redan förut insperrad i Mariampol. — Ett rykte förmäler, att Grefwe Dicbitsch skall hemkallas och Grefwe Par stewitsch i hans ställe utnämnas att utföra fålttåget met Polackarne. Juni. Enligt Preussiska Statstidningen för i går woro sedan Cholerans utbrott i Riga till den 30 Maj redan 336 personer deraf angripna, of briffa 26 blifwit friska och 189 aflidit. Samma blad förmäker: J Danzig hafwa från d. 28 Maj till d. 1 Juni inalles 28 personer blifwit siuka, hwaraf 15 aflidit. Af dessa erkännas likwäl blott 13 såsom owillkorligen döda af Cholera. Till den 2 Jnni bade blott 5 personer ytterligare ins sjuknat och 2 aflidit. Polen. Generalissimus bar utfärdat följande proklamation till inwånarne i Litthauen, Wolhynien, Podolien och Ukraine: Landsmån! Polska krigare beträda eder jord. Barn af samma moder, Polen, förenen eder med oss, att afskudda träldomsoket. Öfwergifwen hus och egendom och allt hwad hit: tills warit eder kärast och sträfwen med of att winna det högsta goda, wårt fäderneslands vafhån: gighet. Men wi skämta ej med framtiden. Swårt arbete och blodig strid wäntar oss; wi hafwa att aöra med en mäktia fiende. hang Frafter ära orr— Den 7 de tappre och ihärdige; anropen hang namn i mar heliga sak och söken hjelp, Ledning och tröst i Reliz gionen. Upplifwade af denna tro, funna wi wins na det högsta jordiska goda, fäderneslandets frihet. Frihet! frihet! ropa wi alla, efter henne sträfwa wi, för henne kämpa wi, utan henne gifwes det ingen förtjenst för Gud. Tron mig, en Nation, hwilken kämpar för denna jordiska helgedom, finner i den religiösa hänryckningen det säfraste biständ till uppnåcnde of sitt mål. Nationer och Throner föllo så snart de misskände denna ewiga sanning. Det är Kommgarnes kall, att göra menniskorna bättre, och blott härpå hwila deras Throners bes lighet och vått. Men om Monarken sjelf förrders sliter dessa heliga band, som förena honom med folken, om hörsamhet mot hans orättwisa wilja Ics der till ohörsamhet mot Gud, då det är rätt och nödwändigt att gripa till swärdet. Sen hit, J Polackar, på Polsrta jordens tillständ! Wårt får derneslands Majestät blef tillintetgjort, medborgers lighetens breda bana förstörd, de husliga dygdernas smala wäg tillsperrad, wår ande stelnade i under: gifwenheten och närde med sin kraft öfwermaktens öfwermod. Beherrskade af owärdiga menniskor, förlorade wi med hwarje dag mer ech mer wår nationalkarakter. Wår regering eftersträfwade att utblotta oss på allt, hwad menniskan håögst wårde: rar. Af dessa skäl kallar jag eder, Bröder, till wapen; eder Litthauer, Wolhynier, Podolier och ukrainer! Nu eller aldrig är det tid, att kasta det skymfliga oket ifrån of. Wår krigshistoria ins tygar redan att Gud sjelf fört oss på denna bana. Må wi anförtro oss åt hans hjelp, och förcna oss med swärdet i handen, med hoppet i hjertat. Wäl torde i början många missöden möta eder: men må detta ej göra eder modlösa — endaft Frigsdfning, tapperhet och ihärdighet föra till segern. Ej emot Ryska Nationen höja wi swärdet. Detta stora ädla folk år en fram med of. Dess egenskaper och förmögenheter hafwa genom wåra förbittrade motständares politik blifwit förfalskade och äro wärda ett bättre öde. Dess rättigheter och religion äro så mycket aktningswärdare för oss, ju heligare wi anse Wwåra rÖöffiahotone turen SRS krrR C AR

14 juni 1831, sida 3

Thumbnail