— Statstidningen innehåller följande: Från Augustowo hafwa åter gynsamma underrättelser ingått. Major Puszet bar redan befriat tre des strikter om sammanbragt nåra 4800 man. Gabriel Oginsti år med en konskription af 15,000 man på mårsch met garderna, fom d. 42 dennes uppryckt från Lomza till Litthauen. — Det berättas att Ryssarne förskansa Lomza, och att Storfursten Mir chacl äter sändt en del af garderna öfwer Niemen. — Ty wärr har Choleran äfwen börjat wisa sig här i Warschau, dock skall sjukdomen wara wida mindre farlig, än man i sjelfwa werket föreställer sig den. Dess kraft minstar sig allt mer och mer, ju längre den aflägsnar sig från sin ursprungsort. Å andra sidan har äfwen regeringen tråffat ala anstalter, för att bindra epidemiens spridande. — J går har den scgerberättelse ingått, att Gen. Dwernicki helt och hället slagit Ryssarne uns der Rudiger wid Lutzz. J denna lysande affär blefno 42 kanoner tägna, många fångar gjorda, hwaribland äfwen Gen. Rådiger sjelf, en Kofakpulk fann fin dd i floden Styr och de öfrige trupparne blefwo nedhuggne eller skingrade, så att bela korpsen kan anses säsom tillintetgjord. Denna underrättelse, ur säker källa meddelad, är intet twifwel underfad, och man emotser stundeligen de närmare detaljerna öfwer denna seger. — Bref från Brody förmäla att Gen. Dwernicki med en kerps of 12,000 man inryckt i Druzkopol (on li: ten stad i Weolhunien). En lifa stark korps befinz ner jig i fusk, hwarifrån Ryssarne blifwit fördrifna. Dwernicki skall begifwa fig till Berdyczow, och korpsen i Lutzk till det inre af Wolhynien. Dwernics få kerpå år redan förstärkt med 9000 Wolhynier. Parts d. 28 Aprif. Messager förmäler: Man försäkrar, att Engelska Kabinettet fordrat upplygs mag of Ryska och Preussiska Diplomaterne i Lon: don om en traftat, fom efter berättelse existerar emellan Ryssland och Preussen att handla i dfiver enöstämmelse beträffande Polen. -IVid detta tillfalle har Lord Palmerston underrättat de begge Diplomaterne, att då tillvaron af en sådan trafz tat authentikt kommer till Storbrittanniens funz skap, skall det uppenbart biträda Polens sak. — Sir Fr. Lamb skall afgå till Wien med depescher på Polska affärerna. Wien d. 23 April. Af wåra Pjfliga fras terna inryckta armsekorpser skola utom Ferrara, städerna Bologna, Forli, Rimini och Ancona ers hälla besättningar, men blott på fort tid. Deras styrka skall bestämmas efter Öfwerbefälhafwaren Baron Frimonts godtfinnande. Den öfriga delen af trupparne år redan på återmarschen, och hög: qwarterct förwäntas till Bologna. från Brittiska regeringen, hwilka hafwa afscende drande deraf; då man dermed troligen förftår eller åtminftone bör förstå inskränkning af allt slags dfwerdåd i mat och dryck, ett öfwerdåd, fom hos oss stigit till en anmärkningswärd höjd och på ect för störande fått ingriper i enskilt och allmänt mål: stånd, — få torde det ej wara ur wägen att hår relevera ett drag i wårt sällskapsiif, fom motarbe: tar alla dyllka bemödanden. Wi wilja ej uppehålla oss wid dumheten hos en inferiör i allmänhet att tro sig behöfwa med en fete eller måltid betala en artighet af dylik natur, som en högtförnäm herre eller en högste förman i egenskap at sädan anser sig förbunden att låta Hos nom deltaga uti och för hwilken denne säkert år wida skiljd från att eng ana en fådan betalning; — denna dumbet faller nog ändå idgat på hwarje förnuftig man, — ej beller wilja wi klandra det dhapeau-grijerie hos wåra högtförnäma i allmänhet, som förmår dem art mottagå dylika bjudningar, då det nu år på modet, ehuru wi alltferwal känna hwad de sjelfwa derwid tänka, och cburu wi, upp: riktigt sagdt, gerna skulle önska att de genom fina afslag icke allenast frälsade mången fådan bjudande — om cj från en swidande kostnad, åtminstone från en dumhet, söm i längden swider mera, men äfwen tillika hindrade fin luxe från att ån ytterlic gare nedstiga ibland medelståndet (hwilket wore tillbörligt oc) nyttigt). Wi wilja blott af de nå stan dagliga företecelserna af denna art taga of an: ledning att yttra, det wi tro denna hos wårt aft ningswärda medelstånd i allmänhet rådande — skola wi säga fåfängan eller inskränktheten eller bågges dera? — att beswara en håägtförnäm bjudning med en återbjudning — hwilket år ett drag af wårt sällskapslif, som för icke länge sedan skulle ansetts för en näswishet och fom intet annat land torde tunna till en fådan grad uppwisa — och wåra högstförnämas beskedlighet att låta fig på detta särt af fina underhafwånde och inferiörer ferifmwas ett betalt fom qrvitteras för en måltid, fom de ofta gifwit i följd af sitt embete och för statens dertill anslagne taffelpenningar. — Wi wilja, säga wi, blott anmärka, det wi tro denna dumma anz fpråfsfullhet å ena och denna beskedlighet å den andra sidan, wara en af de förnämsta orsakerne till det öfwerdåd i lefnadssättet, fom spridt fig till Stoctholms hågre och lägre medelklass och ifrån den till landsorternas, i följd af hufwudstädernas alltid smittande exempel, och från dessa till de ännu lägre, och fom undergräfwer allas, men i synnerhet den sistnämndes wälstånd. Den enc, heter det, behöf: wer ej wara sämre ån den andre och ifrån den mindre: handlanden till handtmwerfs-åldermannen år ej afståndet få fasligen stort (om ej någon gång i wett), att ju ide äfwen han skulle få det infallet att wilja med en middaa betala den middag han