f t11 JyCSurgsta garderne. — Ett rytte uts sprider sig att wåra truppar eröfrat fältkassan från Grefwe Dicbitsch och gjort 1200 fångar af hans korps. — Jnalles hafwa omkring 12,000 fångar i dessa dagar blifwit införda i war hufwudstad. — Enligt Ryska fångarnes berättelse, hade Fåltmarz stalken Diecbitsch för afsigt att den 4 dennes gå öfwer Weichseln. — Det berättas att en del of Polska armern bereder fig att lefwerera de Ryska garder, fom befinna fig i Wojwodfrapet Augustowo, en slagtning. Wien d. 6 April En i går inlupen beråts telse från Fältmarskalken Baron Geppert i Ancona af den 31 Mars lemnar närmare underrättelser om resultatet af de under hans befäl stående trupparz nes raska framträngande. Öfwerallt har den lags liga ordningens återinförande af inwånarne blifwit högtidligen firad. — Kastellet St. Leo har äfwen gifwit sig. Antalet af de reguliera soldater, hwilka i Ancona sträckt wapen, uppgick till öfwer 2000. De kommenderades af gamla officerare och hade fört 5 kanoner med sig. Jnsurgentcheferna hade tagit flykten på ett fartyg, hwilket eftersattes af 2:ne Ösierrifiska krigsbriggar och uppbringades. Ombord på detta fartyg befunno sig 98 flyktingar, hwaribland äfwen insurgentcheferne Zuchi, ullini, Olidieri och några andra. — Till följe af denna framgång för wåra wapen, kan man anse orolig: heterna i påfliga staterna såsom nåra dämpade. Från Jtalien d. 1 April. Ledamöterna af prowisoriska regeringen i Ferrara skola af Hfterrikarne föras till Mantua. — Rebellerne, fom fram trångt till trakten af Rom, hafwa med största styndsamhet gripit till flykten. Man ditwäntar med hwarie ögonblick en korps Österrikiska truppar. Paris d. 7 April. En af dagens tidningar berättar, att H:r Talleyrand underrättat wår res gering om undertecknandet af ett nytt protokoll, i kraft hwaraf storhertigdömet Luxemburg uttrycligen förklaras tillhöra Konungens af Holland fuves ränitet, hwaremot Limburg skall utgöra en del af Belgien. Enligt samma protokoll skulle Tyska före Serbiska gränsen d. 17 Mars. Efter Albanesiska upprorets undertryckande hade Refbidz Pascha med största omsorg öfwerlemnat sig åt sina priwata intressen och lemnat föga uppmärksamhet åt de allmänna angelägenheterna. Det skenbart öfwerallt rådande lugnet, de försåkringar om trohet fom dagligen hycklades mot Porten af de Albanesiske och Bosniske hufwudmännen, insöfde honom slutligen få, att ban ingenting anade af de komplotter, hwilka, nästan under hans ögon, hepsmiddes af Pascharne ef Skutari och Trawnik med Aloaneser och 2306: nierne, och hwilka icke hafwa mindre fer ändamål, än Sultanens dethroniserande. Utan utt RefcjidPascha eller någon af hans omgifning ens kunnat drömma om de faror, fom botade Visiren eller Sultanen, utbröt plöteligen en den farligaste infurs reltion, hwaraf Turkiska riket någonsin warit hems söft. Hela Albanien, Bosnien och em del af Mar cedenien äro i uppror. Paschan of Skutari leder rörelserna; han har begifwit fig till dlloneftMacedrniska gränsen och der samlat en korps trup: par, fom skola marschera mot Konstantinopel, un: der det Paschan af Trawnik med fina truppar och flera tusen Bosnicr uppryckt mot Reschid-Pascha; denne torde ej äga tillräckliga medel att förswara fig, och ån mindre göra en rörelse till förmån för den hotade hufwudstaden; med ett ord, Sultanens belägenhet år higft betänklig. Janitscharernas åter: ställande år rebellernas lösen, och man påstår att de ledas af fremmande inflytande. De regulicra trupparne, på hwilka Sultanen tilläfwentyrs ensamt kan räkna, äro knapt tillräckliga att hälla Konstantinopel i tygeln, i händelse insurrektionen äfwen der skulle hafwa anhängare. Äfwen hafwa de wid hwarje tillfälle wisat mindre mod än den irreguliera milisen, hwilken på en gång år uppel: dad af fanatism och af begår efter hämnd och byte. — Nu torde således Orienten åter winna ett poli: tiskt intresse; men äfwen ty wärr åter blifwa en skådeplats för beklaganswärd blodsutgjutelse. — De hittills af Porten gjorda krigsrustningar beträffa till största delen sjötjensten och synas wara beråf