och bortörefswo Rosarernc. Ditlesftet H:4gdoc TV rarne mot Georgenburg och hotade att äfwen plun: ra staden. De skola i flera byar huserat fruktanswärdt fått. Defa werkliga händelser mot: fåga således de deraf uppkomna tyktena, att ett uppror skall hafwa ägt rum i guwernementet Wilna. Tilsit d. 30 Mars. J går aftons ankom den i Georgenburg warande Ryska besättningen (omkring 260 man kawalleri och infanteri) till Schmaleninken och fortsatte genast sin marsch till Weschwill, hwarifrån de i dag eller i morgon DHitz wämas. Som det berättas hafwa insurgenterne redan tagit Alerandrewo, en half mil från Georgendurg, i besittning; i denna stad skola de likwäl ännu icke hafwa intagat. Napoli di Romania d. 1 Febr. Tillståndet i Grekland är icke glädjande. Presidenten har gjort ett misslyckadt försök att upphäfwa familjen Maue romichalis i Maina inflytande, och nu råder det: städes allmänt missnöje. J Hydra hotar åfrvenles des folkets förbittring med ett uppror. Det synes nemligen, som Presidenten eftersträfwade enwäldet; ett nytt bewis derfor finner man deruti, att regeringen genom bewäpnad makt låtit förstöra preå: sarne för en ny Journal, som misshagade henne. — SS2r —— Kongl. Maj:ts och Rikets Hofrätts öfwer Skåne od) Blekinge Urslag, angående Kronofogden i Rönncbergs, Önsjd och Luggude Häraders Fögderi, uti Malmöåhus Lån, Assessorn Ear muel YÅberg, emot hwilken Kronolänsmannen J. Tornberg hos JuftitiosKanflers-Embetet anmålt: : Kongl. Hofrätten, fom granskat ransafningen och beswären, godkänner Håradsrättens beslut, hwari: genom den emot def Erdförande framställde jåfeånmärkning blifwit ogillad, och lemnar utan Affe: — — — — — — — — — — — ende Kronolänsmannen Torabergs klagan deröfwer, att Håraderåtten, dels underlåtit wid början af undersökningen yttra fig om def behörighet att handlägga målet i hwad det angår angifwelsen emot Kronofogden Assessor Äderg, för undanfnillning af Kronans och Häradets andelar af uppe burne saköresmedel, dels ock utan behof skulle upp: skjutit målet för Enkan Landbys hörande; och hvad beträffar frågan om Häradsrättens behörighet att upptaga och pröfwa nämnde angifwelse, finner K. Hofräkten wid det derom af undersökningen utredde förhållande, med tillämpning af Kongl. Refolutionen på Allmogens beswär den 25 Maj 1820, 25 punkten, Langshöfdinge-Jnstruktionen den 4 Now. 1734, S. 24, Kongl. Brefwet den 30 Aug. 1738, Jnstruktionen för Kongl. Maj:ts och Rikets Kams marrätt den 21 Juni 1814 och Kongl. Kungörelsen den 10 April 1828, jemförde med 10 Kap. 26 och 27 NÄ. Råtteaånas-BHalken, skåligt gilla Håradsrs på ett förfalsskningsbrott, finner Kongl. Hoståtten, att, I följd of Nbergs, ej mindre hos Konungens Befallningshafwande än hos SJuftitiesKanflersEmbetet afgifna och wid ransakningens början inför Hå radsrätten widhållne bestämda och friwilliga er: lännande, måste, utan afseende å hans deruti feder: mera gjorde willkorliga förändring, antagas det Aberg sjelf både skrifwit ifrågawarande, å Riks marffaltssEmbetet8 den 13 Maj 1516 meddeldt anordning, befintliga qwitto för Nils Nilfon till: erkänd ersättning 47 R:dr 10 5f. 4 rst. B:ko, dem Åberg uppburit för att Nils Nilsson tillhandahål: las, och jemwäl derunder tecknat denne sednares namn, samt i wittnes egenskap sitt eget; och då fråga om riktigheten af detta qwitto hos Konun: gens Befallningshafwande uppsrätt, derwid Nils Nilsson först i ansökning den 27 December 1823, med påstående om medlens utbekommande, anmält att qwittenset wore falskt och utan hans wetskap eller samtycke tillkommit, men uti en senare anför: ning den io Januari 1824, under medgifwande ett Åberg haft hans tillåtclse att ersättningsmedlen uppbåra, endast yrkat desamma, såsom dittills ide guldne, af Åberg utbekomma, har denne sednare uti förklaring den 16 i nyssnämnde månad uppgife wit, hwad Nils Nilfon i färskilt skrift jamma dag äfwen erkändt, att ifrågawarande belopp blifwit godtgjordt genem afdrag å en Abergs, hos Nils Nilsson ägande öfwerskjutande fordran, hwilken upps ift Assessorn Kberg äfwen under ransakningens Jörjan wid Häradsrätren widhållit, men Nils ilefon deremot återkallat, under förklarande att, jä som i första anjökningen anmälts, ifrägawarande qwitto wore falskt; hwarjemte genom SJ äradshöfdingen Tullgrens, vice Nuditören Blombergs och Enkan Landbys afgifne wittnesmål, anledning före: kommit, att innan Nils Nilssons sednare ansokning den 10 Januari 1824 afgafs, fråga om de wäckts anspräkens och angifwelsers återkallande uppstått emellan, dels Assessor Äberg och dels hans hustru, å ena sidan, famt å den andra f. d. FråljeKam: mereraren Hultberg, hwilken haft Nils MNilpons uppdrag att def talan utföra och efter eget godt finnande handla i saken; äfwensom Hultberg, i detta mål såsom wittne hörd, intygat, att Nils Nilssens förft afgifne ofwannämnde klagoskrift blifwit, efter öfwerenskommelse emellan Hultberg och Aberg, samt med Nils Nilssons bifall förstörd och återkalkoljeskriften författad, derwid, på fått en af Assessor Åberg företedd, och till riktigheten erkänd liqwid, äfwen wisar, det ifrågaställde beloppet, utgörande med ränta 78 Rdr 42 ss. B:ko, blifwit guldet ge7 nom uppgjorde liqwiden emellan Åberg och Sultz — berg, hwilket förhållande, stridande emot hwad Åberg förut uppgifwit angående medlens godfgörande till Nils Nilsson, Åberg fökt på det fått förklara, att en få beskaffad ligwid ågt rum i följd