JJIYCU Jug VU ttöstaåtv up oc oörtcen,då en wän jag gömmas sett i jorden! och jag wet, de trösta dig också, ty du känner den du tror uppå: Ack! jag fer dig, når du går få fakta. efter dagens mödor, att betrakta på den närbelägna Elyfeen minnets wårdar på de dödas ben, Hur du rörd då till det stället träder, der Mari gråt syskon och grät fäder, der trolofningsringen hon dig gaf och der sielf hon walt och fått fin graf — Tänker du ej då: Min fållhetssfårna: satte jag i mullen — multna gerna! ty hwad du i jordens sköte sår, måste multna, innan lif det får. Snart blir wår och grafwens blommor knoppas, fom år bilden af det lif wi hoppas — Allting: lefwer då På nytt igen; Tänk då: Min Mari — hon lefwer ån. Y 1 Corinth. 15: 36. — --—— Lill dem, af Hallands Läns inwånare, som icke känna egen nöd! (Jnsändt.) Misstycken icke, landsmän! att jag förer Eder till minnes förra tiders wälgerningar. De, fom njöto dem, äro wäl till stor del re dan döde, men deras barn lefwa, wi utgöre alla ett samfund, och hos of må äfwen flå tacksamma kånflor, för det goda, wåre fäder erforo. Under misswertåren, på 1770 och i början på 1780 talen, räddades många menniffors Lif, utaf inwånarne uti Halland, genom inwånarnes ädelmod uti Götheborgs och Bohus Lån. Märkligt år misswextåret 1783, fastän då, fom ej sällan händt, folkets nåd målades inför Thronen med en lenare pensel, och åldrige män ihogkomma, att en redlig Prestman war nåra att af höga mer derbörande blifwa skymfad, för det han inför all: