ungarttelrs Noegeltt, yldit t BUDA Ct lttttt-e päktt TIDS TE mottagit. — Fran Brandenburg strifwes den 1 Nars, art officiella underrättelser dit ankommit, nligt hwilka Fransska regeringen på intet sätt åme ar inblanda pg i Jtaltenska angelägenheterna, us an twertom erkänner Österrikes bewäpnade inter: vention. — Underrättelser från Jtalienska gränsen f d. 20 Febr. formåla att flera Österrikiska reger nenten redan framryckt mot Modena, och af den 1 att upproret synes hafwa utspridt jig från Boz ogna långs Adriatiska hafwet ända till Ancona, nen att ingen säker underrättelse ingått att denna tad gjort gemensam sak med insurgenterna, sedan css försök i detta afseende d. 8 Febr. af militåren lifwit tillintetgjort. Ett rykte förmäler likwäl att e friwillige från Bologna besatt Ancona. — Unsz errättelser fran Warschau af d. 24 Febr. bekräfta Ryssarnes lidna nederlag den 19. Den 21 och 22 örefollo inga fiendtligheter; Ryssarne sysselsatte sig ned att begrafwa sitt fallna manskap, omkring 0,000 man. Ryska högqwarteret skall befinna jig t mil nåra Warschau. Fältmarskalken Dicbitschs jerfwa plan att omringa Warschau och att med entern af sin armee besegra den Polska, har mip: yckats: hans wenstra flygel år redan twenne gåns er slagen af den tappre Utan-Geucralen Dwer: itzki, och den högra bar blifwit twingad till återtäg f Gencral Skrzynezki. — Orolighceterna i Jrland örja antaga en allt mer och mer betänklig karakter. ASAA—— Cill Redakt. of Selfingborges-Poften! (Jnsändt.) Dee som skrifwa detta hafwa funnit fig ganska wäl bes åtne med Tit. tidning under det förflutna året och önska tt ett förökat antal prenumeranter måtte göra det för Tit. nöiligt, att tid efter annan kunna egna en del deraf åt får ana uppfatser, fom med sakkännedom och sagtmod åsyfta, els att utwisa fel och misstag i rikets inre hushållning, dels tt allmängöra sadana åtgärder, fom tydligen utwisa ett bes nödande att efterfirdfiwa tet råtta och gagneliga. En tidnings tgifware, få wäl fom hwar och en skribent i ämnen af llmänt intresse, bör icke lata afskräcka fig, derföre att måns en sanning förut blifwit framburen i ett rent käril till få: erneslandets altar, utan att deg wårdare welat emottaga åfwan, emedan hon icke alltid warit förenlig med deras nskilta fördel. Må de, till fin uppmuntran, öppna menniskoslägtets llmänna historia, må de uppflå annalerne för fåderneslans: ets inre förkofran. De skola wäl finna mer an en martyr ör en fri tankeyttring, mången röst fom blifwit nedtystad af gennyttan eller maktdegärek. Men de skola äfwen finna tt hwarje akta frö, fom dlifwit utstrött til fosterlandets åtnad, i sinom tid bär frukt. Det fan någon tid förqrdf: 308 men icke förstöras. Dessa anmärkningar aro föranledde f uppsatsen i N:o 99 af Tit. tidning, hämtad af FJournas n. Huru wål grundade äro icke författarens reflexioner fwer nu gållande Tullförfattningars skadlighet för landets nanser, förderflighet för undersåtarnes moralitet. För lags iftare borde wäl ingen sanning wara klarare, ingen pligt eliaare. ån att först med djnnaco omnan hogarunnda am os reformer, och slutligen sammanrafsat nagra intet kettttttit 1 LI tt UtbtHv BYIVYMDAJ TIP VIVtY förökar kapitlen i Misssgerningsbhalken, eller till och med fire anleder nya brott. Jnzen lag fär derföre wara ett hastwerk. Gäller denna regel. ibland nagot folk, så år der inför det Swenska. Jngenting är mindre öfwerensstämmande med Nationens lynne, ån att höra en lag uppläsas den ene mas naden, förändringar deruti den andre, rättelser den tredje och kanske förklacingar den fjerde. När man läser gamla Ritsdagssbeflut t. er. från förra seklen — och finner att några hundrade Riksdagsmän funs nat wara tillsamman, för att radslå om rikets bästa, mer ån 16 månader, utan art uträtta få mycket werkligen nyt tigt, fom en Hofråtts-Autultant och en något åldre Ep:ras ordinarius i ett af Collegierne, med ljust hufwud och redligt hjerta, kunnat åstadkomma på 8 dagar; når man tror, att de tillafwentyrs endast ansett fig wara komne till hufisuds staden för att njuta de nöjen som icke finnas i landsorterne, eller för att bewaka sine enskilte intressen, för att skaffa sig en ny hufwudprydnad, en ny kaporock, eller en eller par fi denlappar i knapphalen; att de, för art ide hafwa warit i Rom utan att fe åtminstone Pafwens toffel, kadblat en och annan timme för motion full, nedtystat, på ett eller annat fått, hwarje röst fom höjde fig för tryckfrihet eller gagneliga betydande eller skadlige lagförändringar; når man tänker nagot fås dant, få gör man såkert de hedersmännen orätt. De ans månde troligen Sen laånga tiden till mogna öfwerläggningar och wille hellre för den gången göra iatet, ån att göra illa, Annars skulle wäl de hemmawarande prineipalerne annors lunda än genom sitt förakt hämnats på fine kommittenter, åtminstone då anledning förekommit, att de warit oduglige till det wärf de åtagit fig, fege för maktens hotelser, fak för insinuationer, förrådande Nationens heliga rättigheter. Men återwändom till reflexionerna öfwer wårt ZTullfy: stem. — Författaren nämner dyrlegda Tullbetjenter. Monne han menar att de äro det per fas eller per nefas, eller i båda afseenden? Wi påstå icke att de äro för wäl lönte, om de kunde anses nödwändige eller gagnelige. — Anställom likwäl för ro skull ett par jemförelser: Huru många vice Domare hafwa icke funnits och finnas änan i mwårt fåders nesland, som i 10, 20 år, stundom hela sin lifstid, ransakat och dömt öfwer medborgares egendom, wäl ärd, lif och ära, utan att of Staten åtnjuta få mycken lön fom en Sjdtullss waktmästare. Huru många Ertraordinarier, eller lägre tjens stemän (kanske ofta de egentligen arbetande ledamöterna), i stora Eancelliet, Rikets Collegier och Statens öfrige Ems betswerk, äro icke i samma belägenhet. Hwad skola wi säga om Lärarne mid Rikcks Elementar:LåromerE? Månne de icke i allmänhet gagna fäderneslandet betydligt? J hwad förhållande står deras aflöning till Tullwerkets lägre betjes nings. Widare. En yngling med owanliga naturanlag, eller utmärkt flit, anwänder 8 a 10 år för fin bildning i kunskapernas elementer, 3 a 6 år mid Akademien, blir Dos cens, blir Adjunkt, blir extra ordinarie Professor, blir Pros fessor, blir en prydnad för fäderneslandet genom sitt eget wetande, blir en af fäderneslandets wälgörare, genom den tankens och wiljans riktning som han gifwer åt en ungdom, fom inträder i rikets wigtigaste tjenstebefattningar, eller in: duftrisafdelningar ; han fan göra allt detta, utan att ännu hafwa få mycken årlig lön fom en Sjötullswaktmästare. Månne icke den annars få goda modren Swea här wisar sig något nyckfull? i Författaren är missnöjd med de tidningar, fom ifra för ett skärpt prohiditiv-fotem. Det kommer an på ändamålet, hwarföre de föra ett fådant tal. Tro de t. ex. att Styrelse sen på fullt allwar will utrota lurendrägeri och Sulfdefnills ning, tro de att detta wore gagneligt för landet, särskrifwa Ho tmfsäfstAA H OA HAAHAAG. — a LÅ AA så