täs! — Prestbarn sakna bröd, från maka maka tycks, tell utsigt dr blott nöd — Familjen blod tycks gråta; Den klagar; men alltjemt af armodet förtrycks eZ jemmer allt förbyts — få mörk är lifwets gåta — Etig fram du, fom har matt — dig wäcke nödens röst, L:tll bifånd war ej fen — det är af största höfwa; e forgens dag war glad, att funna sprida tröst, Sär bröder lida nöd, låt hjelpen aldrig töfwa, Gud sjufaldt lönar det du glad mot lifar gjort —! A — caritt tolkas dessa ord, att jag det noga känner, i Zätträdig är din sak — för ömhet ) är du böjd; 22 handling är du stor — högak tad ibland wånner. — tan inser ej din plan; men bygga dr din slöid; Epprätta då det Hus, fom ned i grund har ramlat, Zes grundmur för det hopp, fom inga syllar har; Efskaffa hungersnöd hos dem, fom armod samlat Zern ha ej annan råd än sucka th enhwar! — — — cj är det brist af flit, att dessa böner höjas — Dt — än mar aldrig lat den man, fom klagan skref, Zen ifrån yngre år han låtit ryggen böja — — — km orde, fom har fett, att han i lättja dref; Si har han dock ännu fin lycka kunnat smida — Zu får i nåd han dd, om han ej bröd fan bida. ULU— saom! blöd, of mensklighet, för mor och barn, fom lida, Zjut! — men, i nöjets krets, minns dessa sakna bröd; Zetsträck till hjelp din hand åt dem, fom hjelpen bida — Hänt — den har handlat wäl, fom lindrat uslas nåd. Gåöt aldrig men förakt din blick från armod wanda; Eud, fom har ordnat alt, wet hwad dig hända fan — 220 känd och okänd nåd Han dig skall hjelpen sända; juft skingra sorgens moln — så glad war hjelpens man. tyft williat slöjan upp, fom bröders framtid hölier — grbiud ditt hjerta — hand — att hämma tårars flod; HBack Fall dig offras här — ett inre lugn dig följer QA A AC. a Cam 6. ANN If Ah )t av De AD 42ä——