Ärgt petrandc, om sabrikauternes förtryck och ords ägarnes fawör m. m., så frägas, hwilken klass, jordbrufaren eller fabrikanten, bör mest skyddas, och hwilken af dem, som mest bidraga till utgdrandet af alla oundgangliga onera ät staten? Öm landtmannen, genom alltför liberala författningar, ruineras och nödgas i ödesmål lemna fin jord, så frågas hwem som skall utgöra de statsbördor denna joro dragit, samt hwem, som skall producera den såd, som Argus fordrar till så godt pris? Hetta funna de få fabrikanterne lika litet göra, fom de äro i fråm, att fylla det statsbehof, fom landtmannen då ej fan åstadkomma. Ware det likwäl långt ifrån min afsigt, att wilja forklena fabrikantens wärde, ty hwarje fas brik, med urskiljning och uträkning anlagd, bör anses för ett förtjenstfullt företag, churu wärt folkfattiga land ännu saknar tillräcklige arbetare wid aferbruket, hwilkct på många ställen betydliz gen negligeras, i brist på arbetare. Att likwäl Pela landet skall beskattas of nägra få fabrikanter, genom antingen införselforbud eller mycket hög tull å deras fabrikat, synes något härdt, ty i samma siund alla konsumenter (till er. af kläde, fom år forbuder), skela beklädas från wåra få fabriker ensamt, så lära de fleste blifwa oklädde, efter och frola priserna blifwa uppsatte ända till oändlighet, hwarigenom hwarje konfument ansenligen beskattas af fabrifanten. Manne derförc ej rättast, att den stora Lullpersonal, fom år ansställd wid alla rikets gränser, blefwe till största delen indragen, och dessas dryga löneinkomst, jom troligen fan ppskattas till ett eller kanske flera hundrade tusende Riksdaler, till någon del anwändes till premicr åt sådane fabrifer, som befinnas någorlunda ändamålsenliga. Bestämmes derjemte en måttlig tull af till er. 10 procent på alla fabrikater, få må det bero af fas brikanterne sjelfwe, att wid så beskaffade fawörer finna sin utkomst eller icke. Kunna wid ett sädant förhallande fabrikerne ej bestå, så bewisas att wårt land icke är låmpligt för fabrikinrättningar, och de mä då gerna nedläggas. Genom sådane messurer skulle en mängd fame manrassade underbekjenter wid Tullwerket komma den nårande klassen till biträde, i stället, att de nu ÅAna fir mesta tid ät läattjan. Mängens wälfärd skulle då ej löpa få stor fåra, och den busliga friden, fom år medborgarens dyrbaraste rättighet, behöfde ej äfwentyras. ö Wid en så måttlig tull, skulle säkert alla luz rendrägerier upphöra, hälst om hwarje, derefter 7 s7 i2 Oc Sh 0 AAF WNA.A AFA RAN 2. tv :0: D vy vv re hå Mr 722 — F 151 ?hd (Jnsandt.) Ännu bar troligen blott ett ringa antal bland Swenske Åkerbrukare hunnit taga kannedom deram att ett alldeles myct ukerbrukssyjtem uppkommit, som från prowinsen Sasier i England borjat strida lg till andra delar of landet, och derifran ofwer hafwen fill de länder och personer, der gamla fors domar icke äro starkare an eftertankan, och der man har nog förstand att inse den sanning, att det hwarken warit genom hegre priwilegier at wår tid örwarad en större rättighet än at wara se tfåders, att hafwa hunnit en fullkomlighet, fom man serlerna igenom, ännu får soka. Wektenskaper, konster och färdigheter äro, ledde of den alin änt lyftade ens dan, i stigande. Akerbruket, staters solidajte styrka, bör då ej Må illa, ech Fan der ej hetter, utan att gå tillbaka. Der bör då wara angelaget för denna närings wånner od; idkare utt taga tidig kännedom om det system, jom troligen fommer art uttränga det gam la och gifwer de storsta fördelarne åt dem fom först begagna der; särdeles fom det bufwudsakligen hwilar på den grundfjars, att fyar ra minst twå tredjedelar af den köftand, fom nu anwändes pärakerbrukets sfrjötsel. — Den af uppfinnaren i 20 år i England tegagnade methoden, bar han i ett fulljtändigt werk uppgifwit. Att genom öpwersåttning lemna det ät Swenske landtmän medgifwer ide anmälarens tid, och det wore äfwen om ttigt, då originalet innes bäller en mängori England anwåndbara beråfnins gar, fom ej böra till of, om statters fördelning å arealen, fattigtaran, Englands swäåraste skatt, ar: betskostnad m. m. Derföre har man beslutat att i denna tidning, fom torde wara den mest läsne af prowinsens dagblad, efterhand lemna de till Swerige lämplige vc) för of anmärkningswärde uppgifterna om systemets uppkomst, gru idsatser, ortgång, werkställighet och följder. J förmodan att detta Mall i tidens längd åstadkomma flarare grundbegrepp, enklare metboder och större werkningar, ån låttsinnet och den wanligen fåra slenderianen förmoda — skall, då utrymmet i bladet tillater, hwarje gång lemnas nagot of dessa upplysningar, owilka säledes genom prenumeration å tidningen lättare och med mindre kostnad ärkommas och förwaras, ån genom en, senare åtkommclig och dyrare widlyftig bok. — SC— — Qwarliggande Bref wid Aelfintgs borgs Kongl Gränse Postkontor.