— afgärande gäng, då Thronen lika hastigt ech underbart blifwit upprättad , fom. man omstörtat den, är det rättwist och nyttigt att åter tänka på Grekland och att grundlägga så wäl dess existens som dess frihet. Men i alla fall måste Grckerne sjelfwe understödja denna rörelse, de måste genom adresser bedja Kabinetterna att upptaga det ibland de öfrige Nationerna. Karlsruhe d. 15 Now. Hertigen af Brannschweig hitwäntas för att besöka sin mormoder, EnfesMarkarorvianan af Baden, men skall derefter äter begifwa fig till London. Nimwegen d. 13 Now. Rörande de Preussiska truppar, hwilka ankommit till Nederländska gränsen, erfar man hår, att 17:de linjeregementet år fördelat på alla orter och byar från Wankum till Rhen wid Emmerich. Ett lanciers och ett husarregemente äro förlagde i midten af Senna lands sträcka. Wid hwarje bataljon finnes nödigt artilleri och ett halft batteri kanoner. Generat v. Weirach har sitt högqwarter i Geldern. J Cleve står 1:sta bataljonen af 17:de regementet. Af denna bataljon stå twå starka kompagnier i Wilder och dess omgifning. Förposterna frå på yttersta gränsen, som stöter till wåra byar Beck, Berg och Daal. Ropet TSer da isynnerhet om nätterna, hör man utan afbrott, och hwar och en, fom passerar en post, blir wisiterad. Dessa truppars krigiska hallning år nästan utan jemförelse; de brinna af begår att få skynda oss till hjelp, och de gora tänkesätten for nordliga Nederländerna är öfwer all beskrifning. Hwarje soldat har 60 patroner, — MOS OVYVVr Till Herr Biskep E. TCegnr, den 13 Nowember 1830. Den skönaste af Dina drömmar träder Slut dem till trogna bröst, till ewigt fåra: i Åröllopserögt framför Din syn i Dag. bur saligt skola de ej trifwas Der, — Ditt warma fadershierta rördt sig gläder, en lefwande, en blond och blå0gd åra, och glädjen fer På Dig med detterligt behag. fom bjerrats hwita senerfana ypperst klär! Blott kärlcksstjernor ifran himlen stina: Der skola de ännu, som fordna gånger Wälsignad Du, som wigdes att oss säga Hur lifwet blommar för de wigdas sinne! sa mucket skönt från diktens underwerld, Nowember kläder sig i MajDags glans, Du ädle Skald, fom Norden yfs att äga, och hwarje gäng den Trettonde är inne fast Du är stadd alltjemt uppå en bimmelsfärd! med födselsstjerna och med dubbel myrtenkrans, Sent till Ditt inre smyge WwintersÅren, då kommer Thil da hem, då kommer Disa, men sången herrske der och sällheten och wåren! (twå bilder ur Din själ,) att Dig sin kärlek wisa. Wälsignade de Dina, som Du wiger och Jubelfesten i Din boning firas, — till tro och kärlek med lycksalig själ! en herrlig seen ur glada Feers werld! Det hulda Dotterspar på en gång stiger Och nya biommor kring Din tinning wiras, utur Ditt hus att skapa hwar sin Brudgums wäl. O Du är blommor, Du är ewig kärlek wärd. Hur lägande, hur ömt Din hand de frycka! — Men. glömmas blommorna, den enkla gafwan, O iysta tacksamhet! o ljufwa Faderslycka! det är ett tecken till att sig firas ofwan. — DE VV