— U—00 A Utdrag af Domboken, hållen under allmänna Höstetinget med Luggude Härad i Mörarp, den 26 Oktober 1830. J anledning af Häradsrättans beslut wid urtima Ting den 31 sisilidne Augusti uti målet emel: an vice Auditören Landsfiskalen M. Mobeck, äklagare, Kronolänsmannen J. Tornberg, angisware, och ronofogden H:r Assesor Åberg, swarande, angående dels försummad redowisning af saköremedel och els ett förment origtigt qwittobref, hade slutpåståender till Domhafwanden inkommit. s:o Aktors, få lydande: ESlutet af den undersökning fom långe gifwit Domstolen mödor och llmänna rösten ett märkwärdigt talämne, öppnar för mig tiden att fullgöra den skuldighet jag nu afbördar, den, att gifva mitt Akkorala yttrande. Ledd af pilgtkänslan, styrd af lagens förstrift, stall ag icke befara att missle das eller hänföras af den allmänna Spinion, fom nog hög judt vttrat Na för att wara förstadd, fan wara betydligen inwerkande på hopen, men bör ej wara det på safföraren. Mma äsigter af saken äro enkla och desse: Anzgifwelsen framställer twenne brott, sårande enskild redligbet och helgden af Embetemannas pligter. Den ena om förfalskning af ett publikt dokument; den andra om förfnillande undanhållning af publike medel. I fin förklaring till Höglofl. Kongl. Xuftitie-KanflersEmbetet har den tilltalade erkänt fig hafwa under ett qwitt o han sijelf skulle producera för att verificera medel dem han sjelf borde utgifwa, tecknat emottagarens namn; han har såsom verifikation werkligen fram: lagt detta dokument, och han har likwäl icke gjort utbetalningen förr, än då efter många års mel: lanrymd, lagligt tvång satte honom i nedwändighet dertill. Allt Detta år få tydligen ransakningswis uppdagadt, art intet twifwel mera äger rum; och Då den anklagade hwarken fer den skedda namnteckningen kunnat wisa en fullmakt, cller styrka fig hafwa haft uppdrag dertill, hwilket i alla fall id lagiigen kunnat tillkomma honom, såsom redowifande, att sjelf utföra, så är det mig icke tillåtit at anse det alldeles obestyrkta föregifwandet om en sådan anmodan för annat än en af desse, i brist pc dugliga förswarsmedel, i nödfall tillgripne undflykter som hölja amwändaren med ökade fel såsom miss brukande sanningen, och det är således min skyldighet att framföra den. öfwertygelse saga anlednin; älägger mig, nemligen, att anse honom om förbrytelsen öfwertygad genom twenne wittnen och sakem beskaffenbet, samt derföre ej funna anse honom undgå den päfoljd lägen i 8 Kap. 3 S Missgernings balken stadgar. :