— Vv Evvyvreeree Återblick på Helsingborg. Farwäl, o Stad! wid lundbekrönta kullar Od) wid der mörkblå, djupa Cystrasund, Hwars bölja mellan Syskonlanden rullar Od) mellan hafwen ftiftar ett förbund. Då ej jag hör mer hur dess wågor swalla Och ej din nejd mitt öga skådar mer, Skall jag din bild till minnets spegel kalla, Som, drag for drag, den troget aterger. Hur ofta har, wid dagens första ljusning, Jag glad, wid gamla kämpatornet stätt, Öch skådat med en eldig själs förtjusning, Hur solen upp ur österns dimmor gått! Sett krigets drakar fram ur fjerran fara Med blirt och åskor öfwer häpna sjön, Hört dödens malm från Nabolandet swara På deras åfffpråk med ett lika don! Hur ofta såg jag, från den gröna stranden. Mt wågen ut, af tufen segel täckt! ÅÄn flögo de emot de fjerran landenSn kosan mar mot hemmets dalar sträckt. Frisk wind de widtutspånda seglen fyllde, Raskt sköt hwart skepp på wåta banan fram: De stolta wimplar morgonsoln förgyllde Och boljan skummig bröts kring bugtad fram Hur ofta satt jag, i den lugna qwällen, En waken drömmare, når wakteln slog J Paulsfid-fogen, och ur stjernetjällen Så mången bild från flydda tider log!ur höga tornet Andestämmor ljödo — Och winden tunga fick och lunden röst: Mig mina känslor i sin fullhet bjödo Att hela werkden trycka till mitt bröst. Hur ofta sågs från Kärnans tepp jag skicka Mitt öga, wäpnadt, djup och höjd emot! Såg Föedriksdal ur föra parker blicka Och Gunnarstorp wid Kullens gröna fot: Såg Arelstad a), den sköna stolt sig höja Med torn och spiror utur österwäg: Ja, öfwerallt, der ögat wille dröja, Jag hus och tempel mellan tegar såäg. En gång jag och såg milda stormen rasa Od) böljan wräka freppen på din strand På blirtens strålar for Gudinnan Fasa; Med djupets treudd i sin höjda hand. Ur brustna molnen syndafloder runno, Hwar retad wåg ett Himalaya b) war Uppå hwars topp de röda blirtar brunno, Och hwarje wind förderf i skötet bar. Farwäl, o Stad! Byzantium c) i Norden,) (Den gamle Wise d) så dig kallat har) Må du, når. Söderns swunnit har från jorden, Wid Eystrasundet stå i wälmakt qwar! Farwäl! når midnatts-solens norrsken lägar På höga Polens jungfrufnö igen, Jag åter till dig från min walfart tågar: Glöm ej till dess din unge Sångarawån! E—1n. av Köpenhamn. b) En af werldens största bergsträckningar. c) Konsiantinopel. d) Kanssirådet m. m. Norberg. Schäferiet wid Skillinge. Hwar och en, som med deltagande uppmärksamhet följt industriens framsteg i dess olika grenar A (Ur Journalen.) om fäderneslandet, har med fägnad erfarit fårafwelns förkofran derstädes under senare tider. Flera römliga inrättningar för detta ändamål hafwa redan kemmit fil allmänhetens kännedom; men ännu r, Jnsändaren wetterligt, ingen underrättelse blifwit offentligen meddelad om Schäferiet wid Skillinge,