SIDVE UAtstugttgt prid TUIJu, IHE ööopurct yvbp Ne 92 p AAA — ädelmodige, barmhertige, wåälgörande Menniskowän! Min hustru wäntar blott på mig De fyra små förutan bråd — Att barnen måtta få och fig; Hjelp, himmel mig ur denna nöd, Men nu att komma tomhandt åter, Om blott en ringa fångst jag får O, mid den tanken blod jag gråter! Med lättadt hjerta hem jag går. Stjernfiolpe. Med fann förhoppning att den werkligt rättänkande mist aldrig skall taga anstöt öfwer en bönfallan, grundad p skäl om hågst tryckande behof, går jag att i aldra djupaste ödmjukhet andraga följande: ee a Sedan jag, i den ringa mon jag förmått, gagnat Staten 2 år under de sista krigen såsom konskriptionsskyldig Militd och (Kyrkan) 14 år inom 8 kontrakter i egenskap af Prest, hwilket embete jag hittills uträttat och ännu uträttar med eger tillfredsstallesse och tuscode menniskors bifall, är det i sanning mig sjelf ganska sårande att behöfwa anlita medlidandet oc menniskokarleken om hielp för en familj, fom i brödlöshet annars skulle gå till sulkomlig undergång under mitt wistand här mid Norrska gränsen i ett litet och ganffa penningefattigt Pastorat, hos en Kyrkoherde, fom sjelf har ett talrikt Hu: håll, 40 mil aflägsnad ifrån de mina. Att min hustru genom täta barnsångar, och ännu tätare siyttningar öfwer 140 mil, fram och tilldaka, långt åtskisjd Pastorater emellan, ofta under oblida årstider, dels fiös dels landwågen, förlorat både helsa och humör år en sannin EA Elyter flut jemte barnen nödgats taga sin tillflykt till en äldrig, lita medellds moder 1:8:dels mil utom d Stift jag tillhörer. tiv anförde sannfardige seal wågar jag harmedelst alleröpmjukast bönfalla det täcktes åtminstone något, chriflli sinnadt hierta hielpa i nåden. — De gäfwor, fom mildhetstänslan behagar afse, torde då gunstbenäget ställgå direkte t min hustru Agnete Chrisstine Lindblom, född Wånsiröm, på Bästad, fom wet att dem wisligt anwanda. — Och utom d jag alltid fall sucka warmt och godt till himlen för dem, fom willfara denna min allerödmjukaste begaran, Fall pon kerligen sjelf i VWoftz och Jnrikes Tidningar inför den wördade Allmänheten, och i kretsen af fina från hungersswärd råddade barn, i lika ödmjukhet, tacksamt och moderskänsligt redowisa för jamma med den högsta tilliredsstallelse. — . Huru sårande att nödgas tigga; med twärtom huru förnösande att i nådens tid få Hjelp af ädelmodets englali hand! O, att jag aldrig mer behöfde taga detta feg för att rädda en brödlös familj! Nylitzen Åur Styrsö Pastora bela folk allerunderdänigst höjt fin röft till Töronen för att få mig fom 3:dje man å förslaget till KyrkoherdebeställniF derstädes, äridljd af benäget löfte att milja bekosta min Pastoraleamen, i anfeende til min allmänt fända sattisdom; m fått nådigt afflag. Strömstad och Nasinge Presgärd på dagen Thekla 1830. Carl Gustaf Lindblom, Sacri Ministerii Adjunkt. —— — —— Helsingborg, tryckt hos J. Torell