söner eller tjenare. Och, efter ni uti er skrift nämat Bacchus, får jag till er underrättelse omtala, att han sträckt sitt fegrande härtåg till Indien, och genom drufwans saft någon gång ingjutit medi dandets och gifmildhetens känslor hos girighetens nyktre slaf; men aldrig, få widt jag wet, blifwit dömd till uppenbar kyrkoplikt. alla fall, hwad båtnad har ni baft af edra lumpna smädelser? Endast ådagalagt, att ni släpar på twenne kappfäckar, en större och en mindre. Den förre, i hwilken ni har edra egna fel ina neslutne, hänger nedåt er rygg; den fednare, i hwilken Mi förwarar andras förscelser, hwilar på ert bröst. Den förre fan ni ide fe; på den sednare har ni ögonen oupphörligt fästade. — Huru många procent ämnar ni winna på ert inför allmänheten framlagda kapital af medborgerlig dygd och åra? Har ni ide genom ert förhastade sjelfberöm kommit Publiken att misstänka, huruwida detta kapital består af äkta mynt? Den sanna dygden och äran kunna med råtta kallas twillingsdöttrar af den biygsamma anspräkslösheten. Den förra tror fig ingenting hafwa uträttat, och den sednare ingenting förtjent. Man kan således ide höra någonting odrägligare, ån om en inbillsk gubbe, uppblåst öfwer förmenta dygder, wid nedträdet från skädebanan ropade: Har jag icke spelt min roll förtrvåffs ligt? Har jag ide förtjent handklappningar? (Fortsättes.) — —