rarne med följande tal: pdirer och Deputerade! Paris, hwars lugn blifvit stördt af ett beklaganswärdt ingrepp i Chartan och i Lagarne, har med hjeltemod förswarat dem. Under denna blodiga strid hade alla Sams hällsordningens garantier upphört. personer, egendom, råttigheter, allt hwad för menniskan och medborgaren är heligast och dyrbarast, war blottställdt for den mest hotande fara. Under denna upp: losning af all Statsmakt wånde fig mina medborgares önstningar till mig; de ansågo mig wärdig, att i förening med dem soka bereda fosterlandets wåälfärd, och uppmanade mig att emottaga Wårdig: beten of Konungarikets General-Etarhallare. Jag fann deras sak rättwis, faran hotande, nodwån:z digheten bjudande och min pligt helig. Jag skyndade att infinna mig bland detta tappra folk, åtföljd af min fanmlj och prydd med de färgor, sem for andra gången beteckna frihetens seger. Jag har kommit med det fasta beslut, att helga min werkjamhet ät allt hwad omständigheterna i den belägen: bet, hwari jag finner mig forjarr, funna fordra, för att återställa lagarnas mälde, rådda den botade friheten, oc förekomma några strre eluckor, derigenom att man bereder ett waraktigt bestånd åt den Charta, hwars namn, akalladt under sirioca, annu efter segren utgjorde allas lösen (Bifall). Wid uppfyl landet af detta adla uppdrag tillhor det Kamrarne att leda mig. Alla råttigheter måste högtidligt garanteras; alla till stn fulla vd) frin utofning nedwåndiga institutioner maste ernå den utweckling, som de behefwa. Genom mina tånkesätt och min oöfwertygelse tillgifwen en fri Regerings grundsatser gillar jag recan i ferhand alla dess beskut. Jag anser för en pligt, att omedelbart fästa ev uppmårts samhet på Nationalgardets organisation, på anmåndander af Jury wid tryckfrihetsbrott, på bildandet af Departenenralz CM) Muntapalsforwaltntugen, och isynnerhet på Chartans 14 Art., som på ett så forhutligt satt llifwit tydd (fernyadt bifall). Med dessa tänkesatt mine Herrar har jag kommit för att dppna denna sammanfomst. Pied smärta tanker jag på hwad som ferefallit och beklagar de olycz for, som jag onstat ferefonunas men wid tanten på denna högsjmta enthufiasm, fom hufwudstaden och alla Frankrikes sider wisat, wid asynen af den, efter ett af inga erccsser befläckadt motstand, med beundram ård hastighet ater upplefwande ordningen, kanner jag mitt hjerta lifwadt ef en rättwis na: tienalsicttbet vc) blickar med fortroende fosterlandets kommande tde fill möte. Ja, mina Herrar, det för ess sa dyrbara Frankrike siall blifwa lyckligt och fritt; det skall wisa Curopa, att Det, endast fys selsatt med jun inre förkofran, älstar freden och friheten, samt önskar endast sina grannars lycka och lugn. Äkening for alla rättigheter, omsorg för alla intressen, redlighet a Regeringens sida, äro de bhästa medel att afmäpna partierna och att i folkets sinnen återställa förtroendet till institutionernas waraktighet, hu ilka ensamt äro en saker borgen för folkets lycka och Statens styrka. — Pairer ock Deputerade! Sa snart Kamrarne blifwit fonstitucrade, stall jag lata förelågga Eder H. M. Konung Carl den Tiendes AffågeljeUkt. Genom samma Akt afsäger sig äfwen H. K. H. Ludwig Anton a Frankrike sina rättigheter. Denna Akt tillställdes mig i går den 2 Aug. EL. 11 på aftonen. Jag ha i dag nedlagt den i Pairås Kammarens Arkif och låtit aftrycka den uti den ofsiiella delen af Meniteu ren? — Då Yrinsen hade slutat skallade från alla sidor: Lefmwe Orleans! Lefwe riheten! Prinse war djupt rörd. J dag kl. 12 skall Kammaren sammantråda under Hir Labbey de Pompieres presidium Komungens och hans Sons i PairszUrchifwet nedlagda Assågetsskt, frålld till. Hertigen af Cr leans lyder fom följer: Rambouillet d. 2 Aug. Min Cousin! Jag är för djupt bedröfwad genom d olyckor, som torde hemsöka eller ännu hota mitt folk, för att ide söka wedel att förebygga em Ja har derföre fattat det beslut att nedlägga Kronan till förmån för min Senson, Hertigen af 4 Dauphin, som delar mina tänkesätt, afsäger sig äfwen fina rättigheter till förmån fö! fin Newer Oo phin, Jom detar a (GCneravetäthållare låta proklamera Henrik den Femte