den, nota bene, om ni werkligen gjort er förtjent af detta smickrande loford, om det af edra Iefnads: dater wisat sig, att ni med samma sorgfällighet styrt edra ögon, händer och tunga, som ni aktat er för strupens afwikelser —en förtjenst, för hwilken ni har att tacka, mindre ert personliga anlag för dygden, ån den tid, hwari ni uppfostrades, och de grundsatser, hwilka sjelfwa tidslynnet gjorde gällande. Den andra annonsen har afscende på en lifta, fom upptar, jemte edra öfriga förtjenster, äfwen er åkerbrukskateches, hwilken ni, troligen af minneslöshet, utelemnat på er i HelfingburgssPoften införda meritförteckning. Man kan ej annat ån le deråt, att ert misstänksamma lynne, och kanhända äfwen medwetandet af en mindre wäl förd lefnad förledt er till det förhastade steget, att kasta skugga på edra dygder, då ni inför en hel Publik äppet förklarar, att ni anser den annons, fom har edra med: borgerliga förtjenster till föremål, i högsta grad föraktlig. Finner ni nu, efter denna förklaring, i mina annonser något, fom fan hänföras till rubriken af smädelse? Kanhända har ni rådfört er med några spåqwinnor, efter ni inbillar er kunna med klarhet — blicka i mitt innersta, och på förhand weta, att jag haft för afsigt att skymfa er ålderdom? Defa äro ju kringwandrande bedragerskor, fom skulle utöfwa fin konst på er, med hopdragen mun och wid mage, försedda sparbössa. . . Men, hår påminner jag mig ett bondordspråk, fom anföres mindre för innehållets skönhet, ån sanning, och jag hoppas att der ej skall såra ett grannlaga dra. Det lyder sålunda: Når man Fa: Lå star en fåpp bland hundar, gnäller den, fom fånner fig träffad. (Fortsättes.) VV SAG PG —