—— UUssxAC4—— Ett drag af Cromwell. Olivier Cromwell disputerade en dag med en Dam af fina bekanta om wältaligheten, d då hon pästod, att den endast kunde winnas genom tidigt och långe fortsatt studium. Protektorn deremot war af den mening, att den hade sitt ursprung i hjertat; ty när ett föremål förenade alla wåra önstningar och böjelser, då strömmade tankar och ord på sådant sätt till oss, att den olärde i sitt föredragande stulle uppgå mot den mest öfwade talare. Oaktadt de länge wände saken på alla sidor, skiljdes de lifs mäl åt, hwar och en wid fin mening. Några dagar derefter blef Damen störtad i förtwiflan genom hennes mans owäntade fängslande, då man förde honom som förrädare till Towern. Den dödligt förskräckta hustrun skyndar till Protektorn, tränger igenom alla wakterne, kastar sig för hans fötter, och försäkrar honom med den mest hänförande wältalighet, med den warmaste ifwer om sin Gemäls oskuld. Cromwell förblef i fin oryggliga allwarsamhet, tills den olyckliga, utmattad af smärta, för stummades. Nu utbredde sig ett smälcende öfwer hans mörka ansigte, han räckte henne befallningen till hennes mans frigifwande, och fade: Jag tror, att alla wittnen till detta uppträde skola gifwa mig rått i den strid, fom wi hade förl. afton. Ni har bewift att hjertas wältalighet mycket öfwergår den mekaniska, fom studium förmårfirar. Ett få omenskligt bewis för fin sats kunde wisserligen ens daft en Cromwell förskaffa fig. JA AA 7 AA AA Am —