NLO im ov A Roe rr et på H:r Afefor Åbergs fråga, förklarade wittnet, att Landtbrukaren Kullberg i egenskap af för: fattare sjelf skrifwit fitt namn under oftaberörde Nils Nilssons skrift, men att Kammereraren Hultberg ite destomindre uppsatt samma skrift. , 2:o Jnspektoren Norrman ingaf likaledes skriftelig berättelse af följande innehålls sir 1823 den 21 December war jag på besök hos Ö:r Kammereraren P. Hultberg i Stubbarp och fann der Husmannen Nils Nilsson från Täppeshus, fom genom Andreas Kullberg i Hesslebo låtit i sitt namn uppsätta en skrift daterad den 22 December samma år, som jag såg, till Konungens De fallningshafwande i Malmö, deri han omnämndt, att hans ene häst år 1810 flörtat i Kungaskjuts emellan Fleninge och Engelholm, och att han genom anföfan, inlemnad till Konungens Befallningshafwande 1812, anhällit om tillökningsersättning 47 R:dr 10 Pp. 4 rst. B:fo för denna häst; äfwe nsom att han efter en flerårig owisshet om han fick denna ersättning eller icke, nu fett af ett qwittence från Stockholm i sitt namn, att desse penningar skulle warit honom lemnade i Maj månad 1816 a H:t Assessor Nberg, fom, jemte Gästgifwaren I. Bergström tecknat sig som wittne till handlingen, men denne Gästgifware, sade han, fanns icke i Länet, utan den här i orten warande hette Pehr Leonhard Bergström och att qwittencet skulle wara falskt, då Nils Nilsson hwarken fått desse penningar eller skrifwit sitt namn å qwittencet, icke heller tillåtit annan skrifwa det, anmärkandes att han sjelf kan skrifwa, och att han wid intet tillfälle, då underskrift behöfts eller äskats, nyttjadt bokstäfwerne N. N. 8., så, då han nu wiste att H:r Assessoren hade nämnde penningar, anhöll han i skriften om redowisnings åläggande för H:r Assessoren, under hemställan om answar å honom för förfalskningsbrott. Strifz ten blef för Nils Nilsson uppläst och riktig til sitt innehåll förklarad, och enligt bewis, fom jag fett, blef denna skrift inlemnad på Malmö Lands-Cancellie den 27 December 1823. Carlsfeldt den 22 Juni 1830. P. Norrman. Efter uppläsande hwaraf, och sedan ifrågawarande qwittence blifwit förewisat, wittnet förklarade: det han kände Assessorens handstil för litet för att kunna yttra sig huruwida de å qwittencet tecknade namn woro skrifne af honom eller icke. . . Wittnens mundteligen afgifne berättelser upplästes äfwen, o erkändes af dem till riktigheten; anhållande de om ersätining för infrållelfefoftnader, Norrman efter Domstolens bepröfwande, samt Blomberg enligt räkning, fom uppgår till belopp af 14 R:dr 32 ss. B:ko. Jöföljd af ofwan anmärkte uppdrag inlemnade BVicezAndirdren Blomberg Kammereraren Hults bergs skriftliga wittnesmål, få lydande: Husmånnen Nils Nilssons i Täppeshus klagoskrift den 22 December 1823 öfwer H:r Assessor sbergs förmenta oriktiga förhållande wid liqwiderande af en under Konungsskjuts år 1810 störtad hast, har jag, som Nils Nilssons antagne Fullmäktig, efter de upplysningar som wunnits, författadt till ordalydeisen lika med hos Konungens Befallningshafwande den 27 December 1823 jemwäl ingifne afskriften (försedd med H:r Lagman Hoffmans bewis), hwilken jag i egenskap af wittne och fullständighets ädagaläggande, anser mig skyldig framlemna till intagande i prötokollet och förkortande af wittnesmäålet. Ä Få dagar efter den 27 December 1823, under mitt wistande i Kropps Prestegård, ditkom iett swärt regnwåder Fru Ässessorskan Äberg, fom genom Fru Prostinnan Landby begärde ett samtal med mig. Hag inträdde derföre i Prostinnans rum, hwarest Fra Assessorskan Åberg och mumera aflidne rosten Landby suto. Den förstnämnda eller Fru Åberg började genast under våftigt gråtande, beklaga det öde fom hotade henne, Assessor Åberg och barnen om Nils Nilssons klagan fullföljdes, och hwardfwer Afefor Åberg wore ålagd fig förklara, med anhållan, fom understöddes af Prosten och Prostinnan Landby, att jag wille, till förekommande af en hel familjs störtande, förmå Nils Nilsson återkalla anklagelsen och emedlertid ite låta införa skriften i någon publik Tidning. Som Fullmäktig kunde jag icke gifwa annat löfte, ån att jag, rörd öfwer Fru Assessorskan Nbergs beklageliga framställning, lofwade i hwad på mig ankomma kunde, förmå Nils Nilssen till återtagande af klagoskriften, i händelse saken funde genom Konungens Befallningshafwandes ätgärd nedläggas, hwilket jag ör min del fann omödjs ligt, oh att emedlertid klagoskriften ej skulle blifva i någon Tidning införd, förr ån jag fått samtala