— s C—-——2QA ——— De wigtigaste källor till laster och brott. vå (Fortsättning från N:o 443 oo Wi wilja icke tala om Lotteriet, om Pantz cch Spelhusen, mot brilfa få många Moralifter be deras stämma; utan månda op till de fattigea flaperncs Usla boningar, som åro lastens sanna plantstol. Det år der, lwarest skaror of tiggare ce tiufwar äro sammanhopade, fom de fleste planer smida emot personer och egendomar. Nidsakas hittills redlige familjer of fattigdom att fiptta in i dessa rå warsfolonier, Så blifwa de snart smittade af det alln änna förderfwet. De fleste mennistor, som beb dessa lastens hälor, tillhera den arbetande klassen. De äro sysselsatte en del of året, och fårtära fo oftast under samma tid deras förtjenst. Hela den öfriga tiden hama de trott walet emellan att d af hunger efter att stjäla. Kommer tiden siutligen igen till arbete, få äro de wanligtwis i Entrepr nörernes wåld, fom hafwa åtagit fig att utwidga och förstöna, Lendon. De måte då taga den li för deras arbete, som dessa wilja unna dem. De söka då tröst i flaskan — under det deras i trase klädda familj förgås i Hospitalerne — och sluta sjalfwe med att blifwa transperterade till Botam Baj eller att Hd på landswägen. Man tänkå fig nu ett ferårigt barn, fatt i werlden af desa elpcklige. Wid denna ålder be han wanligen mistat fina föräldrar; hans systrar tjena i ferstäderne. Öfwerlemnad åt sig sjelf da rar han of köld — hungern plågar honom och ett kringsireswande lif är hans enda skola. Han be jar med att sijäla frukter, eller en gren af ett lefwande stängsel, för art besiydda fig n et hela mens ligheten, som förföljer honom. Omsider framhafwes ban för en wälmående rödmesig Fredsdemar soin med en allwarsam och mörk uppsyn såtter sig på Domaresätet. Det stackars lkarnet utgjut bittra tårar — ban wille gerna blifwa en nyttig medlem i samhället, om man llott wille lära honor något, föda och fläda honom — men ban dåmes nu till simpelt fängelse på längre eller fortare ti hwarest han insättes bland werklige förbrytare. Här blifwer han nu underw ist och utlärd of mens lighetens afskum, och, i samma mån som han äger talent, klokhet, dristighet och duglighet, i samm niän blifwer han mer eller mindre farlig för det menskliga samhälle hwari ban utträder, när strafft den år slutad. Han går wanligtwis från trott till brott, utan san wetsagg, utan tanke art blifw bättre; och når flutligen den betydelsefulla timman flår — då uppmuntrar hans kamreter honom al wisa mod. Folket gapar; Presten förmanar den arme syndaren; tjufwarne drifwa deras konst und galgen; skarprättaren gör sin pligt; man knuffas, stötes, kifwas, bestjäles — och Lagstiftaren unde