tet att behandla de sjuke märkeligen förändrat fig! Ett erempel må upplysa detta. Doktor IK fom icke långe sedan till Friherrinnan v. M i Brandenburg, hwilkens Läkare han war och hwilken han nu skulle bota för en saufwa. Han steg in, smekte den nådiga Friherrinnans knähund, nöp mid förbigaendet kammarjungfrun i kindbenet, gaf papegojan ett stycke socker, steg derpå till sängen och sade: FHuru mår ni min fröna Friherrinna? Ack! tillade han strart: Ni bar ju åter en Engels utscende, ögonen äro ide mer dunkla, de glänsa redan åter och rosorna blomstra på Edra kinder. — Jag mår doc ide ännu aldeles wål swarade den sjuka och räckte honom armen. Han aftorkade fin hand med en battiffenågduk, fattade armen, tryckte den sakta och kände långe på pulsen — ty Friherrinnan bade en ganska skön arm. Sedan fade han med ett förnöjdt smålcende och en kyss på den sköna ar: men, hwilken han sakta sköt tillbaka under täcket: Jnom 3 eller 4 dagar år allt detta onda förbi — fortfar allenast, tag lätt föda, Hall Er warm och gå ej ut. — Sowad, ite gå ut, hwilket infall, Doktor! Jag måste denna afton på Concerten, der min systerdotter sjunger; iag har lofwat flickan det. Jag skall kläda mig rått warmt och åka — det förstäs. — Nå om Ni åker, min Nådiga, få ma få ske — men blif icke långe der. — AE min pästa Doktor! början af dansen wille jag gerna Dfwermwara, — Nå få fan Ni en fjerdedels timma fe på — men (hotande med fingret) icke dansa frelf. — Åag skall icke dansa någon qwadrille, icke någon wals, på sin höjd en palomaise: derwid går man ju ändå bara omkring. — Ack! hwem fan neka Er något, sköna Fru! — men icke foupera —Om jag då äter en liten winge af en kyckling der eller hår hemma — hwad skadar det, min bästa Dok tor2 — Må få wara dåa — men inga betfiga drycker? — Ac blott ett enda glas punsch! Snufwan lossnar deraf! — Ä ja! godt, godt; men kom bara ice försent bem.? Damen dansade mycket, souperade ganska wäl, drack punsch, åt bakelse och konfekturer af alla slag och kom hem — kl. 4 på morgonen. En rik Läkare i Bath beklagade sig på ett Kaffehus, att han ägde tre wackra döttrar, och Fun de åt hwardera gifwa 10,000 pund, men likafullt bade ännu ingen anmält sig att wilja hafwa dem. Förlat mig, fade en Jrländare, i det han gick något närmare och bockade fig ganska djupt, Jag utber mig deraf ett par trycken. . Ä En Engelsman har under nu förflutna stränga winter wunnit ett sällsont wad. Han utfäste sig nemligen, att på en släda resa från Madrid till S:t Petersburg, och utförde det. Curopa wisade sälede då i dep längsia utsträckning en oafbruten snömark. — Till Nendeck, votd Böhmiska gränsen, woro i Februari månad Fraktslädor ankomne ända från Triest, hwilket äfwen år en sällsynt händ lise