Hår hwilar Simon Klunk altreen, Till gamman för de trötta ben. Han giorde nytta i sin dar, Som Folket än i minne har; Och alltid glad och liberal, Han kände få af lifwets qwal. Ett motto af den hedersman Ur minnet jag upprepa kan: AÖ fr Hurra, war glad, slå i och swälj, Och töm i kotten din boutelj. Champagne, Madera eller Sprit Likgodt men frere, blott tag det bhit. Och sina föresattser trogen, Han dagligen besökte krogen. —. Wäl mången fen och töcknig qwäll, Han återwände till sitt tjell. Då såg ban mänget underting: Epitafium. Än lupo husen rundt ikring, An såg han Ulfwar långsamt gå, Som hade brandwaktskappor på Och grinade försmädligt när Han staplade än här, än der. — Fast allmännyttig, aldrig han Likwäl en Ordensstjerna wann. Men fader Bachus sällan än, Har obelönt en trogen wän. Derför mång strålande rubin, Han fick, så röd som eld och win, Jnfattad i ett dunkelblå Rätt angenämt att fe uppå. — Men ack helt nyligen, betänk, Så brast den nätta lefnadslänk! Och hårda öde! Sista supen Den fastnade tywärr i strupen. TW —