träden hasfwa lidit gaufra pyättr ich iteurtlirtitt BES MASNSEE ttnde Å ysttg? Å) TE nas indrifning är under sådana omständigheter nästan omöjligt. mid Sru Anna Johanna Ramberge, född Thulin, Graf den 13 April 1830. Under morgonens dröm, från sorger och qwal Och från tidens werlande skiften, Gick Anden förklarad till stjernornas fal, Men gaf sin stoftklädnad ät griften: Cå blomman ses falla till jord och bli stoft, Men högt emot solen uppstiger def doft. Ack! hwarför har jorden af saknad då mest, Hwi är den så sorgbemängd worden? Och hwarför är fromhet en irrande gäst, Som dröjer så flyktigt på jorden? — Def urhem är fjerraa, till himmelen står Def längtan alltjemt till en skönare mår. Men hwad fom för Modren det käraste war, For hjertat det känsliga, ömma: De telningar små, du hår lemnade qwar, Hur skulle de späda du glömma! Guds Englar dem skydda, och sjelf du så säll Ser ned ifrån stjernorna till dem hwar qwäll. Sörj icke, o Broder! se upp till det blå, Till himlen, till allas wår Fader! ; Fast sorgen år stor, lefwer hoppet ändå: Att mötas bland ljuszmyriader. De kärlekens panter, din Maka dig gaf, Smt wärda! — De äro en krans på def graf. L—a.