(Jnsändt.) Bästa Edward! S—o ti Jtalien d. 28 Jan. 1830. Du må cj misstycka den långa tystnaden från mig; ty sannerligen har jag icke nu en tid bort: åt warit liffom uti en Fcewerld. Mitt sinne ech mina känslor hafwa med hänryckning och fertjusning mutit af de stona landskaper jag genomrest, sedan jag sist stref dig. till. från Marscille. Att göra dig en närmare bestrifning häröfwer, medgifwer ej min tid nu. Du ffall. få läsa relationen deröfwer i min dagbof, wid min hemkomst till det fåra fäderneslandet. — Efter atta dagars wistande i Marseille, reste jag öfwer Nizja genom Genuas, Luccas och Tojcanas områden till Rom, en sträcka af ungefär 120 mil, hwarest jag qwardröjde blott så länge att jag hann bese denna gamla stadens märkwärdigheter, samt fortsatte min par force resa till S—o, hwarest jag frisk och fund nu befinner mig. Huru skön, huru himmelsk år ej: naturen i Ftalien! Allting tycks hwiska till den: framilande främlingen: njut! Ögat hwilar med wälbehag på dessa mångfaldiga wariationer af städer, köpingar, nätta byar, präktiga willor, framsusande floder och tusende olifa utugter, allt efter sem man passerar genom dessa, måhända på jorden, mest sköna och leende landska; er. Öfwerollt mötes man: af: glättiga och artiga menniskor, fom ger taflan fullfomlig. Och sdalle man ej wara glättig under. Jtaliens himmel? Jag bor på Hötel de Nord, och bar min kammare åt sjsidan: Medelhafwet med def lugna yta, betackt med mangfaldiga seglare, lemnar mig en skön anblick, som ännu mera upphöjes, wid åsynen af det försträckande men respectarta Vesudius, och gifwer anledning till många reflectioner. Rundt omfring hu imla folk utt elika kostumer, susselsatte wid hamnen. Stojet och hwimlet år emedz iertid fer mig rått beswärande; men det år doc lifligt och muntrande. Jag bar funnit en högst artig och bildad lansman uti Herr v. W. . .. ff, fom redan warit hår en längre tid, ban lefwer och arbetar blott för de sköna konsterna. Wi göra som oftast små luft: farter och woro i går ute och promenerade åt sjökanten. Wid hemgången passerade wi förbi Råttwi: sans Hus, och funno der en stor samling folk, hwaribland woro en del som syntes hågst förbittrade. Herr v. Wsff, fom talade fpråfet bättre ån jag, tillfrågade den närmaste, hwad fom war på färde, och erhöll då upplysning, att nägre Tull: fficianter woro under tilltal för det de undanstulit en del wa: ror, hwilka de förut confiskerat. Allmänheten, owan wid sädana händelser hår, hade derföre af nvyfikenhet hitströmmat. Wid närmare efterfrägan fingo wi weta, att beslaget skedt i sistlidne October månad, på ett lömskt och nedrigt sätt, å ett icke obetydligt parti waror: att wid warornas inläggning i stadens packhus proponerades af chefen för beslaget, art undantaga wissa balar, som skolat innchälla Cambricker, dukar m. m., hwilket allt kunde anses fom en liten Nyårsgäfwa åt dem till infallande högtid. Nyårsgäfworne blefwo således delade, men ej till allas nöje; och följden bade warit, arc den ene skurken hade. angifwit-den andra hos wederbörande. Målet hade för första gangen förewarit i dag wid domstolen. Du må kanske undra öfwer, hwarföre jag relaterar denna I sig sielf obetydliga händelse för dig; Mt — — — Oc pe 2