—2 ä UAUAm—5th—— (Jnsändt.) Den ihärdigt stränga wintren, som dock nu. mysic duka under för den annalkande wåren, har drifwit månget djur, så wäl af närande som tärande klassen, till ställen i Skåne, der de tilläfwentyrs i mannaminne ej warit sedda. Så hade i början af denna månad en hjort behagat spatsera upp på Dagstorps backar. Folket deromkring hade troligtwis i sin HED aldrig hört omtalas och ännu mindre fett ett få besynnerligt djur; ej underligt derföre, om De nåstan allmänt ilade utför att bee trakta det. Hjorten war ej synnerligt skygg, utan stod ganska tranquil och besåg de förwånade men: niskorna, och hade han endast behöft göra marfdanarfd emot dem, för att skrämma hela skaran på flykten. En djerf och tilltagsen man, fom hade hjertat på rätta stället, fälde dock honom genom ett skott. — J början af föregående månad fell, i närheten af RifeKattsldja, ett Rådjur ett offer för en warg. En bonde fit fe honom, der han stod och höll fin måltid: J hopp att få dela Chriftligt, ty han tyckte det wara för fet stak åt en warg, nalfades ban honom, dock på wederbörligt af: stånd, tagande fig en. få alfwarsam och hotande uppsyn fom ban möjligtwis kunde; men då han märkte att wargen äfwen kunde se bister ut, fann ban rådligast wara, att taga skeden i wackra bhanden, och fördristade han sig nu endast att lofwera omkring honom, som en katt kring het gröt. Ware gen fortsatte helt ogenerad fin måltid, och man skulle nästan funna tro, att han fåg hwad karl han hade för fig — det war en skräddare. — —— Strödda Underrättelser.