ul ÅLi åÅUUFLEe.Ye wise, ye learnd, who: grope jour dull way on By the dim twinkling gleams of ages gone, Ilike superstitious thieves, who think the light From dead. mens marrov guides them best at night. Ye shall have honours — wealt — yes, Sages, yes — PknoW, grave fools; your wisdomis nothingness Th. Moore.Företal. det är lätt att lefwa i fin milda ro. Men den, fom naturen gifwit en fåne flå för menskligheten, en gnista af gudomlig eld för fitt Fädernesland, den fan ide njuta den pers sonliga ljufligheten en feg ro bjuderi — — — — — — Förnedra med sanning år endasti en pågfinnig harm, en rättwis och gudomlig hämd, sådan fom lagstiftarens, då han straffar. Thorild. Tidens Tecken Förklarade. Son För första gången I min lefnad är jag fatt i den ledsamma belägenhet, att nödgas I dagen framdraga händelser, hwilka jag bade önskat få lemna i en ewig glömska, och det emot mina fordna kamrater, de nuwarande yngre Lärarne wid Lunds Akademi. Men de hafwa sjelfwe twunss git mig dertill, Då de ställt den answarige Redaktören af Nyare Helfingborgs:Poften til lagligt ane fwar för en i N:o 6 af samma Tidning detta år införd artikel med öfwerskrift: Tidens Teden, til hwilken jag år författare. Min afsigt war att i alfwarsamma ordalag söka warna dem för den fara, fom syntes hota dem; jag wille gifwa en hälsosam skakning åt det hela, utan att någon enskild derwid skulle lida. Men jag har missräknat mig, i stället för att tacka mig för det jag bemödat mig att skingra den dimma, som begynte omgifwa dem, hafwa de yrkat lagligt answar för de sanningar jag sagt. Det år wäl sannt, att jag yttrat mig alfwarsamt, ja kanske strängt, men på långt når ide få strängt fom Kongl. TrytfrihetssFdrordningen och de bewis jag har att anföra det tilläta. Mitt lands lagar hafwa altid warit mig heliga och jag hoppas äfwen få tillfälle att ådagalägga det nu. Emedlertid är allmänna opinionen, dels genom falska toften, dels genom tid: ningsartiklar, hwilka min uppsats framkallat, på wägen att missledas, hwarföre jag i tidehwarfwets frönika måste nedskrifwa följande lagligen bewisliga händelser. ö 8. 2. Den 27 Nowember år 1829 kl. omkring 11 på förmiddagen befunno fig hos Kållars mästaren Wengberg i Lund ett antal yngre Lärare och studerande, hwilka stodo omkring ett bord och pruck Champagne. Derefter gingo de upp I Herr Wengbergs stora fal, der supandet oupphörligt fortsattes. Dörren stängdes på det att ingen skulle slippa undan. Nu afsjöngs mellan glasen och butelierna den fröna fången I Swenska Mässan, Haleluja, och firar derpå af twenne Akademiske gärare, Docenterne Fagerström och Schreil, en i högsta grad obsten duett, hwars innehåll jag icke anser lämpligt att för bildade läsare omnämna, få framt det icke enligt grundlagen af domaren ans ses nödwändigt. Således sammanblandades här en of Christna kyrkans fröna och heliga sånger med grofwa och obscena supwisor och det af yngre Akademiska Lärare på en allmän källare i studerande ungdoms närwaro. Häraf framstår således fart, hwilket efterdöme fom härigenom gafs i affeende på stället, I afseende på supandet, och i afseende vå Religlonens belgd. Såsom wittnen, hwilka kunna bestyrka sanningen häraf, får jag nämna: Magister von Stejern, Studeranden Ramm, Kåls larmästaren Wengberg med kypare samt en flockare från landet. 6. 3. År 1830 den 28 Januari på förmiddagen infunno fig bos mig Docenterne från Lunds Akademi, Bruzelius och Loven famt såsom wittne en wid Ystads skola anställd Rector wid namn Krook. Herr Bruzelius, fom förde ordet, företedde manuscriptet til dem nu åklagade artikeln och yrs fade af mig derföre upprättelse, emedan, fom han fade, han tydligen: igenkände min handstil och i