Dessa twenne facta äro nu de Tidens Tecken, utaf hwilka en Augur i SHeljingbörgåPoften N:o 6. prefeterar om förderfwet bland de Studerande wid Lunds Akademi. Han icke blott tager detta forderf såsom genom dessa facta bewist, utan han öfwergår äfwenledes till en betraktelse af dess orfas fer. Han finner dessa i de yngre Lärarnes förderfwade seder, som i tredje led härleda fig från war nor, hämtade utt umgängeskretsen af en person, fom Förf. kallar T., hwilka, sedan de ej mera förs ädladts af Tes snille, slutligen nedfjunkit till crass osedligbet. Författaren, sielf intagen af sitt eget werk, åt hwilket han, som Pygmalion, sökt gifwa lif och rörelse, antyder till slut, liksom tjenstanden, som bemödade fig att uppreta Allmänheten emot upsala Akademi, i en Apostrof till Swea, Lunds Akademi stå på branten af sitt fall, wara nåra fin upplösning, owärdig att mottaga fäderneslandets söner, forgiftad af osedliga nöjen. ; Den befymerliga och haltlösa tankegången i denna uppsats, genom hwilken man på twå sådana facta bygger en sådan slutsats, och af denna slutsats gör en fådan praktisk tillämpning, synes wiferligen göra all slags wederläggning onödig. Men wi lefwa i ett tidehwarf, der intressena och passionerna likfsom Eols windar flyga öfwer det borgerliga samhället för att uppwäcka dess wågor till oro och storm. Lunds Akademi har dessutom den belägenhet, att werkliga förhållandet ej få lätt framtränger till den aflägsna allmänhet, hwilkens opinion bestämmer inrättningarnes öde förr eller senare. Författaren har i öfwertygelse härom ej wändt sig till Götha, i hwars famn Lunds Akademi hwilar, och till hwars söners bildning den blifwit inrättad; han tilltalar endast det aflägsna Swea, fom ej kan känna tillstandet genom annat ån ryktet och offentliga Tidningar. Sweas öfwertygelse, inom hwars gränsor hufwudstaden — som i Swerige utgör den egentliga lagstiftande maktenligger, år af wigt ej bott för Akademiens bestäånd, men för def utweckling till sitt ändamål. (Fortsätts.) — VW SOV