fOev ur Malmö Tidning. Författaren till den, under rubrik: Tidens Tecken uti Helfingborge-Poften för den 10 den: nas införda artikel, bar deri rått, att allt i Naturen bar fina tecken; åftven detta hans bidrag till den Helsingborgska Krönikan bår derom fin omisskännliga stämpel. Emedlertid år der ett ganska elakt ti dens teden, når man genom wrängda och insidicusa uppgifter, fer allmänna omdömet wara på wå gen att missledas, når illskan, gömd under Ånonymens slöja får fritt utgjuta de smädelser, fom den icke med ohöljdt anlete skulle wäga framföra. — Det sydliga dräpflag, som under förra året tråffade en medlem af den studerande Corpsen wid Lunds Åkademi, bör wäl icke kunna stämpla sjelfwa Lärosätet med någon wanära, ty sådane händelser tima ju äfwen på ställen, som äga de yppersta pos lisanstalter. Att man wid Uniwersitetet i Lund icke brister uti tillson med den Studerande Ungdomen bewittnas af Jnsändarens egen uppgift, enär man från Akademien bortwisat sådane Ynglingar Wrilfas Iefnads: och handlingssäkt icke för sedige och anständige Studerande warit tillbörligt. Wisserligen maste Lunds Akademi hafwa lika öde med alla andra Lärosäten, att förlora berömde Lärare, men änz nu bar ÄÅkademien icke någon få stor brist på sådane, som Jnsändaren will inbilla of. AÄfwen de i uppsatsen nämnde Professörerne Rosenschöld, Agardh och Nilsson äro ännu qwarstående wid Akademien, och man förmedar, att de eck wid fina Akademiska befattaingar qwarblifwa. De förwånande saker, fem ryktet förkunnat Jnsändaren (eller månne ide rättare, fom Jnfändaren förkannar ryktet) om oordningar af flere flag, isynnerhet huru spelande och supande tagit öfwerhand, få wäl bland Etudes rande fom yngre Lärare, äro i sanning nyheter för dem, fom något närmare känna lefnadssättet i