Strödda underrättelser. Kaptenen wid Ryska flottan D. v. Kotzebue, fom åren 1823—26 gjorde en resa omkring werls den, har nyligen i Weimar utgifwit en beskrifning på densamma. Bland annat omtalar han mycke widlyftigt Drottningen på Sandwichsöarne Nomahanna, ech sitt wistande hag henne. Han blef gam sta wäl emottagen. Hon beskrifwes wara 6 fot 2 tum lång och något öfwer 4 alnar tjock. de antagit christna läran; och Kotzebue fann trappan, fom förde till öfre wåningen af hennes has fullsatt af barn, fullwurna och till och med några gamla personer af båda könen, hwilka under hen nes egen uppsigt woro sysselsatta med att lära sig låsa i ABC-böcker och skrifwa på taflor. Nägra af de gamla woro der wäl mera för det goda eremplet skull, ån af lärgirighet, emedan de höllo bör kerna upp och ner, men latsade dock, som de med all flit studerade. — Till minne af för aflidne ge: mal bade hon låtit på högra armen inbränna följande ord på Ovahispraket med Latinska bokstäfwer wär gode Konung Tameamea dog den 8 Maj 1819. undersatarne gåfwo ett ännu kraftigare bewis på sin sorg öfwer förlusten af den gode Konungen derigenom, att de på hans dödsdag låto ryckc ut en of framtänderna på fig: Flera läto bränna in de nämnde orden på tungan. — Drottningerk giorde mycken affär af att hon kunde skrifwa; hon skref ock ett bref till K., hwartill hon dock behöfs de flera weckor. — En gång mille hon åka ut med K., och några raska ynglingar drogo fram ett slags arbetswagn, deri de siego upp; men fom den war något smal och Drottningen mycket tjock, måfte K fitta på kanten, hwarigenom han under farten kunnat förlora jemnwigten; men för att förekomme Senna olycka, flog. Drottningen fin starka och tjocka arm omkring benom, och höll honom så att ham latt stadigt. Sedan gick det i fullt galopp till ett bönhus, hwarest hon förrättade fin andakt. — En gång kom K. till henne, då hon höll. på att åta middag. Hon låg då på magen på en wacker fin) matta, och en mängd särskildta rätter i täckta Chincsiska porcellänsfat stodo i en halfrund kring de Kongliga munnen. Hon tog maten med fingrarne och slukade allt med synnerlig appetit. Det K. såg henne förtära, skulle ha warit tillräckligt för 6 personer. Sedan hon slutat mältiden, wände hon sig om på ryggen, winkade till sig en lång och stark betjent som genast sprang på hennes mage och med händer och knän utan widare omständigheter knådade henne, som om han haft ett baktråg för sig. Detta skedde för att befordra matsmältningen. Till favoritdjur hade hon ett stort och fett swin a swart färg. — En gång gjorde hon besök ombord hos K. Hon war då klädd i en klädning af mac: kert persikofärgadt sidentyg, garnerad med breda swarta spetsar, samt ett skärp omkring lifwet. af Hon ha —