Knappt hade Hertigen af Wellington ställt sig i spetsen för Storbrittaniens angelägenheter, för än han — ehuru obenägen att beträda Cannings politiska bana — förklarade förehafwandet af en un dersokning mot Amiral Codrington för obefogad. Emedlertid gjorde Ryska Hofwet, i den förwänta att de begge andra Medlemmarne af alliansen stulle sortftara att felja den borjade banan för att ges nom kraftiga åtgärder twinga Porten till en förlikning med Grekerne, strar efter slaget wid Nawaris no sina Allierade nya förslag till en gemensam bewäpnad mellankomst af de förenade flottorna i riftning åt Dardanellerna, under bifogad hotelse af en inwasion från Pruth. Förslaget rörande Sjdzopes rationerna blef äfwen från St. Petersburg afsändt till Amiral Heiden i Medelhafwet, hwilken meds delade det åt Amiral Codrington, som åter förelade detsamma för Brittiska Kabinettet. Men Engel: ffa Minifteren wille hwarken fortsätta det började werket eller afsta ifrån det Canni igska fordraget. Sultanen trodde sig i denna obeslutsamhet finna någon förhoppning på framtida understod å Englands sida, och lemnade på denna grund icke mera något insteg åt de Allierades Gesandter i Constantinopel. Lotten för kriget war således kastad. Emedlertid blefwo Grekiska krigsskeppen uppdragne att blockera de i Turkarnes händer warande platsar på Morca, och något senare ett fördrag med Ibrabim-Pafda afslutadt rörande halföns utrymmande. För bortforandet af Grekisca I ten, hwilket Amiral Codrington, af brist på instruktioner röran fångar säsöm slafwar till Cqyp:z ton, tione te g nomsokning rätten utaf de hemfeglande fartygen, icke kunde förhindra, ble den sistnämnde utan widare orsak återkallad från sitt fom mando. De kraftigaste orsaker, hwilka han till sitt forswar anforde, att han icke wågade handla ans norlunda, blefwo lemnade utan afscende, och man må icke lemna oanmärkt, att hans begge Kolleger, Amiralerne Rigny och Heiden, hwilka hade samma instruktioner som ban, tillställde honom, då han bes ropade sig på dem, deras fullkomliga öfwerensstämmelse med hans åsigter skriftligen. — Slutligen börjades i London underhandlingar rörande en i Franska hamnarne under utrustning warande expedition till Morea. J lörjan motsatte fig Brittiska Kabinettet denna plan, under den anmärkning, att förs draget af den 6 Juli icke uttryckte anwändandet af wapnens makt. Men då Egyytierne icke wille lem genbet för mellanfomft, uppfaftade na Morca, och Franska Hofwet bestämdt och fast uttalade fin benä Grefwe Aberdeen nya betänkligheter, och i sjelfwa werket, att en erpedition fremmande truppar till Mora war twärtemot Presidentens af Grekland önskan, (han hade nemligen förut yttrat det hopp, att Peorea skulle kunna blifva befriadt från fienden utan fremmande hjelp), och af bonom skulle an: sis sasom ett ingrepp på hans Authoritet. Afwen denna undanflykt blef snart aflägsnad genom det erhållna swaret från Grefwe Kapodistrias, som icke blott meddelade sitt samtycke till Frankrikes för: flag, utan äfwen uttryckte den ifrigaste önskan att Franska trupparne måtte snart ankomma. Nu blef: wo nya swärigheter lagda i wägen rörande den gebitssträcka, fom Fransmännen skulle äga att besätta samt om ockupatienens waraktighet, tills ändtligen Franska Regeringen den 25 Juli 1828 dfwerlemnade en Final-förklaring af def beslut, hwarpå Brittiska Regeringen ingick, samt till och med erböd frigsskepp till de Franska trupparnes transporterande. (Fortsättes.) — W———