Jagten efter bjärnar, räfwar ech fåglar sker hår med pilar och kafispjut. Landet år det ödsligaste man kan föreställa sig, intet träd, intet grässtrå upptäckes, endast litet gul mossa synes på de fläckar, der snön smälter i den matta solstrålen. Högst få djur synas till, likwäl följer hunden, menniskans från: digt trogna följeslagare, henne äfwen här uppe i de Arktiska regionerna, och delar dess mödosamma lif och dess faror wid björnjagten. ö Jog stod on dag, lerättar on Engelsk resande, på Monte Cavallo, hwarest några man af BLÅ liga Gardet exercerades af en ung Officer, fom gaf fig oändlig möda med dem, och beledsagade hwart och ett af fina Fommandosord med den lifligaste gestikulation. Hans ihärdigbet uttömde likwäl fluttis gen manffapets tålamod; en deribland git ur ledet och frågade Officeren: Når blir det slut på den här Historien? — Haf tålamod ett ägonblick, min fon, swarade Officeren, det år snart förbi. Eoldaten git åter i sitt led, exercisen började å nyo och fortfor en stund, hwarefter manskapet hemförlof: wades. En annan. gång fåg jag en soldat komma och ställa sig i ledet då exercisen redan war bör: jad. Smwarför kommer du få sent, min fon? frågade Officern. FJag har hört mässan, swarade solsaten. Godt, godt min fon, fade Officern, och fortfor att erercera fina soldater. Sämre folket i Rom kallar den simpla Soldaten alltid Herre. En Soldatpost wid Päfliga Gardet anses fom en god beställning, och man söker den ordentligt hos Påfmen.. — HDUAAU — 79 Jr I jA ? 2 — Fv 292