förare, som Swerige hade lyckan att äga på fin Thron. — Hwarje Lands fördel fordrade, så om bästa medel att lindra krigets bördor, det man under freden anskaffade och iordningställda de förråd, fom wid ett fredsbrott blefwe of nöden, och hwilka då, i anfeende till de utomordentliga underhällsbehefren, antingen aldeles icke eller endast genom större uppoffringar kunna erhällas. — Meningen wore ej, att utredningspersedlarne skulle stanna qwar i förråden tills ett inträffande krig — de borde twertom ams bulatoriskt begagnas, och endast sådane anstalter widtagas, att förråden alltid kunde äga tillgång. å ett wisst antal munderingar m. m. Enär summan af den nuwarande Bewillningen icke behöfde ökas och man ef heller gjorde stuld, få kunde man ide heller inse, att folkets bördor ökades. Ingen Talaz re hördes likwäl bestämdt yrka förhöjning Etats-Utffottets förslag. Endast H:r Crusenstolpe lät Hufet förstå, aft, dersst man enwisades om återremiss, skulle han yrka bifall till Herr von Hart mansdorffs reservation, eller anslagets bestämmande till enahanda belopp, fom upptages i den Kongk Propositionen; och man finge då hwad man wunne med an återremiss. H:r v. Hartmansdorff förs säkrade dock, det föga förhoppning wore, att funna tillwågabringa. någon förhöjning, utan wore det fördenskull bäst bifalla. Betänkandet. H:r P. G. Cederschöld framställde slutligen åtskilliga betånflig: beter wid Betänkandets antagande, särdeles hwad anginge Wanäs fästningsbyggnad. Han trodde, att det säkallade Central-Förfrearet egentligen bade affett förswaret mot wår Westra granne; men då wi nu endast bade att frukta fienden Nordan ifrån, så syntes det ingalunda ändamålsenligt, att uti donna wrå af Wettern nedgräfwa så högst betydliga summor. Talaren yttrade äfwen den farhåga, att de ifrägawarande Ångfartygen mindre torde gagna wårt förswar, ån Motala Werkstad, der de för: modligen fomme att förfärdigas, od Götha Canal, hwarå de sannolikt borde anwändas för bogsering af Handelsfartyg, m. m. Bifall till Betänkandet medgafs likwäl icke utan votrring; men segrade der med 121 röster mot 43, hwilka röstade för återremiss: — Den 4 dennas på f. m. afgjordes på Riddarhuset nåra 60 Betänkanden, hwarwid ingen debatt af intresse föreföll. Man synes nu icke hafwa någon annan önskan, än att snart erhålla ett glädjefullt slut på den långa Riksdagen, hwilken tyckes hafwa utledsnat både Nation och Reprosentation. Mörarp d. 9 Now. J dag förewar wid Luggude HäradsKätt ransakning i anledning af Herr Lande-Fiffalen Mobecks å Herr Assessoren, Krono-FJogden Sam. Åberg samt Krono-Lånsmarnnen. J. Tornberg uttagne Stämning, hwilken blifwit tecknad å en så lydande: Etåimnings-AnfdfkFning: Fullgörande den: pligt, fom mig i Remiss den. 11 näsil. September. af Höglofl. Kongl. JustiticSanglers-Embetet blifwit föreskrifwen, utbeder jag, mig laga Stämning till Luggude Härads inftuns: kande Allmänna Höftes Ting på: 1:0 Kronofogden i Luggude Fögderi, Herr Assessoren Samuel Åberg, att til laga ransaknings un: dergående, och om han sakfälles, till laga bestraffning, befordras, för. de förbrytelser, fmware före han af KronosLånsman Tornberg är beffåmt angifwen. 2:o Krono-Lånsemannen J. Tornberg, att: höras öfwer Angifwelserna, och om han fan, dem lags ligen. fulltyga. ; Jag förbehåller mig ej allenast öppne alla laga Rättegångsförmåner, utan: oc för talan i alla rfåttningsoch kostnadsfrågor, fom med detta mål funna. wara i någon gemenskap. Bollisholm denSE. 00