— CNTNOSQOUUr—— Betraktelser i anledning af fredsslutet den 14 September 1829. (Fortsättning från N:o 86.) Denna förutsägelse skall ingen Militär förtänka mig för, efter den icke angår krigswäsendet, utan statistiska ärender, äkerbruk och commerciella företag, om hwilka jag må hafwa rätt att yttra mig så wäl som en Subaltern, efter jag, men icke han, har rätt att wälja till Riksdagsman, det will jåga till Domare i slika saker. Men nu fortgår jag till några af mina militäriska förutsägelser för d. 5 Aug. 1828, samt i N:o 72 och 73 för innewarande år, men beder dock ite om ursäkt, för det jag understätt mig förut säga hwad som skedde. 3:o Jag jade i N:o 73, att Hufein-Pafha borde från Schumla gdra ett utfall, för att taga Ryska Armecn i ryggen; men att, em han lift Fabius Cunctator, ide hade innandef låtit inleda fig i en hufwudbatalj, fom förstörde hans Armee, frulle Dicbitsch kunnat komma i fara. Nu försökte Be fälhafwaren, att göra ect slikt utfall; men icke i en sådan militärisk kombination, fom jag uppgaf fa som nödwändigt willkor; och efter ban hade dessutom för få troppar, blef han slagen och drifwen in i fåstningen igen. De fyrtiofemtusen man Turkarne förlorade i fältslaget, innan Ryssarne tågade öfwer Balkan, skulle gjort större militärisk effekt, om Befälhafwaren med dem hade tagit Diebitsch i rvyg: gen, sedan Ryska KHZufmwudArmeen war skild från de öfriga Armsccorpserna; förutsatt likwäl, att detta anfall i rygg och flank skulle grunda sig på strategiska kombinationer med den wid Adrianopel förlagda hufwudstyrka. 4:0 Jag fade i min förutsägelse för den 5 Augusti 1828, att de fästningarna Ryssarne lemnade bakom fin rygg, dock blockerade af belägrande observationscorpser, skulle falla af fig sjelfwa, når Ryska Armeen hade tågat öfwer Balkan och intagit Constantinopel. Så stor katastrof behöfdes doc ide. Säga icke Tidningarna, att Schumla fallit, till och med wid blotta underrättelsen om Mori: anopels eröfring? 5:o Jag yttrade i förutsägelsen för den 5 Aug. 1828, att efter det gamla krigssättet, fom Wittgenftein följde, skulle ändamålet ide winnas, emedan det olyckliga belägringssystemet skulle medtaga mera tid od) folk och krigsomkostnader, men medföra mindre resultat i det stora och hela, ån det Na: poleontiska, fom deremot påkallade större fnille, djerfhet, rädighet och strategisk sticklighet. Wisade då icke utgången, att Wittgensteins krigssätt, som jag klandrade, fullkomligt miflyckades, men att det krigssätt, som Diebitsch utförde, deremot lyckades? Och följde då icke Diebitsch just den plan, som jag förutsade war den enda rätta? ö 6:o Men iag sade likwäl, att denna plan hade bort efterkommas under första fälttåget, om Priactå stora ändamål srulle fullkomliat winnas. Tv, tillade jaa. Enaland och Ssterrike hinna eliest