Wäl kunde det hafwa händt, att en stämma, som i sin ungdomskraft kunnat öfwerrösta ett: hundrade tusen man, och dertill kanonernas dunder, skulle kunnat nedtysta ropet; men icke har en jär dan röst någonsin warit hörd i Södren. Men chwad det anstått en Prest eller icke, att yttra fig om Europas politifft-militåriffa ftållning, och om än den förnäma Adlen menar sig utefutande förstå och böra behandla flifa ärender, emeban deras förfäder hafwa priwilegium erelusivum derpå; så wågar jag dot erinra; att jag ide från urminnes tider warit af Preftz och Klockareslägt. På min möderneätt härstammar jag från den Fale Bure hin yngre, hwilken hämnades Eric den heliges halshuggning på Upsala torg, i det han slog och fördref de Danske wid Lena 1205, och satte hang fon på thronen igen; och på mitt fåderne härstammar jag från den Eric Nielssen Munck, hwilken i Eric den 14:des tid fördref de Swenste från Norrige, änskönt Swenska hären slogs med mycken tapperhet, hwarom äfwen wittnar de uttryck i Beskows Dramatiska dikt, der Konung Eric såger till den gamle Krigaren pag. 63: Jag känner dig, Du år den gamle Kampen Som wift wid Dronthiem underwerk af mod. Men huru stora underwerken woro, gjorde Erie Munck dem dock om intet; hwarom widare kan läsas Celsii Eric den 14:des Historia, samt Resenii Fredrik den andres Krönika. Härmed har jag således wederlagt den gamla Adlens anspråk, att i kraft af börd, anor och arfsrätt förwägra mig rättigheten att dedömma frigssaker. Det Ar sant, jag har aldrig ärft mine forfäders Fideikommisser; men om jag hade t. ex. ärft deras snille, deras råädighet och mod, så kunde ju octså detta få räknas for något. (Fortsättes.) a — VAD VI —