ss. 6 rst., a 122 ss. Köpenhamn 60 5. 9 r:st., allt Banko. — Spannmåkspriserna woro: Hwete 18 a 05 Råg 9 R:dr 36 5.; Korn 8 R:dr; Hafre 5 R:dlr 24 5ss. a 6 R:dlr; Brännwin 32 ss. a 32 p. 6 rst., allt Riksgäld. e arlskrona d. 5 Sept. Jriwata bref från Wisby meddela priset å Råg derstädes wara 7 1-2 U allt det elände, fom Gottländsta Tidningar omförmält. — Huru ymnig Potatesskörden år i Blcking kan stönjas af det pris, hwartill denna jordfrukt redan blifwit sald, eller 4 R:dlr 126. R:gld! Tunnan. Lund d. 11 Sept. beledsagades den mördade Studcranden Landen fill rater. H:r Magister Assar Lindeblad hade för tillfallet författat följande: Den sorgliga händelse, som den 7 dennas här inträffade, är känd. Den så mycket förespådda mipwerten på ön synes alltså icke hafwa inträffat och förz J dag sitt hwilorum af en talrik samling Lärare och Kams Wid Studeranden Anders E. Landens Graf, den 11 September 1829. Sc solen wandrar fram: ån är jag lifwets gäst, men kanske dromde jag i morgonrodnans flamma min sista ungdomsdröm, och får ej stamma ett ömt farwäl till dem mitt hjerta fäst. Kanske i Ack! är det wänskap eller hat som lågar hos menskan mest? Hwad? Wänskap! finns det wänskap? Eller bo blott list och swek på menskans tunga? Är det Sirener, fom ur hjertat sjunga den sköna sången om en ewig tro? Se, ofwer grafwen står en blodig stjerna, står der till domen: se den gerna, om dygd ech ära i ditt sinne gro. Du fader! wänta ej Din son tillbaka, du kärlek! skrif till honom ej din skrift. Hans sol gick ned i blod: ack! höstens wingar skaka de gula löfwen ner, att leka på hans grift. Der bäfwar aftonen med purpurstänkta lockar och ungmön nära der ej någon blomma plockar, hon räds, der spökar än den rysliga bedrift. qwållens stund mordengeln till mig tågar. När månen en dunkel midnattsstund ser genom trädens kronor neder, och hemsk sech tyst sitt silfwerskimmer breder kring en gestalt på grafwens grund, en hålögd, hwit gestalt, hwars blod förrinner ur splittrad tinning, ur hwars bröst blott hinner en pressad suck med döden i förbund; O! det år ban. Hand stämma ljuder Far från mullens famn, der mördarjern ej sårar; en wän jag ägde; fatt jag ej i tärar bredwid bang sjuksäng, nätter, dar? Ack! ut mitt öga refs. Som biljan bortgår stilla, så glömmes hwarje ouppsätlig willa men. Cainsmärket står i ewigheten gvar. Kom, bröder! på hans stoft on ed wi en mörkrets tanke skall ej ingång få uti wår själ med fridens mantel på, wår brud skall bli wår egen åra; ty öfwerallt för Domarns blid wi stå, och broder skola älska blott: det rena, det trogna hjertat täckes Gud allena, swära: — ANP SDEVY