Efter alla anledningar år Diebitsch en stor General: Hufcin-Pafha deremot år wäl tapper; men ide år han en Fabius Cunctator, ty hade han det warit, skulle han icke hafwa låtit inleda fig uti det stora fältslag, fom förstörde hans Armee. Hade han undsikit fältslag, få hade Diebitsch antingen icke gått öfwer Balkanska bergsryggen, eller också hade han gått öfwer den. Hade Diebitsch ej gått öfwer den, få hade Constantinopel ej warit i fara, uran tid hade wunnits, och med tiden o willkorlig räddning. Hade Diebitsch deremot gått öfwer Balkan, så hade Hussein kunnat tagit honom i ryggen med hela fin stora armee, och en annan armåc hade Dicbitsch haft framför fig; då hade det berott derpå, om den lemnade observationscorpsen kunnat uppehålla Hussein, hade den icke det, få har de Dicbitsch warit i fara; kortligen, då hade krigets utgång warit owiss; nu år den det icke mera; det kommer allenast an på, hwad afscende Ryssland gör på Englands intercession. Ännu ett stort fel har Husscin begått, om det år sant, att han lemnat Schumla och begifwit sig till Adrianopel. Han hade genom säkra personer bort underrätta Sultanen om sitt uppsåt att taga Rysta armeen i ryggen, den dag, fom Sultanen kunnat påräkna wara den märkwärdiga, då han bort lefwerera den sista stora bataljen. Hussein hade bort samla och sammandraga hwad strödda corpser, han möjligen kunnat, äger han då nog krigslist att med större delen af Schumlas befästning smyga fig förbi obserwationscorpsen, eller nog kraft att besegra och skingra den, eler åtminftone att med sitt tappra fawalleri flå fig igenom, fåfom en gång tillförene: se! då kommer han i råttan tid för att göra inhuggning i rygg och flanque; och om han ån blir öfwermannad, ja om ån hela hans corps blir sprängd aof artilleriet, skulle efterwerldens dom ändock wara den, att han ärofullt stridde for sitt fosterland. Nu gäller det om jag skref sant wid början af Ryska fälttåget, då jag yttrade, att Sultanen torde i spetsen för fine Muselmän falla lift den siste Grekiske Kejsaren under högar af fienders lik. Jag har likwäl funnit honom wara allt för grym och oädel, för att wara en. Hjelte, eller ens cn tapper man når det gäller för allwar. Jag biträder Grekwännen Eynards mening. Sultanen å, grym, ban måste alltså wara en pultron: den fom gerna hugger andras hufwuden af, plär wara rädd om sttt eget. Alerander och Cäsar woro milda. Livius säger wäl om Hannibal, att han hade en inhumona crudelitas. Men i allt icke så trowärdig som Dionysius från Halikarnass, war han minst trowärdig i sina omdömen öfwer Hannibal. Nu gäller det och, om genom Ryska wapnens framgång Europciska jemnwigten skall förstöras, såsom månge påftå, hwilka för jemwigten skull önska Turkarnas framgång. Annorlunda menar jag; ty hittills har ingen jemnwigt funnits; men genom Constantinopels eröfring skall jemnwigten befordras både till lands och sjös. Jfrån den stunden England förlorar sitt inflytande och handelswälde i Crienten upphör dess öfwermakt till sjös; England finner då en motbalance i öster, hwilken uppwäger dess sjöwälde i wester. Till en början blifwer jemnwigten till lands ännu mera störd, än den warik tillförene; men jemnwigten återkommer på ett wälgörande fått, ty ingen yttre Makt betwingar Ryfland, då ej Napoleon förmådde det. Qwistofta d. 3 Sept. 1829. D. Munck of Rofenfdydld